Ledarkrönika: Hotet om demokratins reträtt

När jag gick i skolan kunde vi alla tycka olika men vi stod alla på samma grund, vi talade om öppenhet, demokrati, inkludering och solidaritet. Det rådde ett konsensus i klassrummet som idag inte längre finns kvar. Att tala om solidaritet kan nämligen innebära att någon ropar sossejävel efter dig.

Jag inbillar mig fortfarande att jag kan tycka vad jag vill, klä mig hur jag vill och befinna mig i vilka forum jag vill men nu börjar jag känna hur den fluffiga barriär jag levt bakom börjar ersättas av en betongvägg och taggtråd. Kan jag känna mig trygg nästa gång jag ska äta pizza med mina SSU-kamrater eller bör jag gå in via bakvägen. Det hela kokar ihop till vilket samhälle vi vill leva i. Ska jag behöva känna mig otrygg för att jag drömmer om mer sammanhållning, jämlikhet och jämställdhet?

Vi svenskar har inte behövt lagar, taggtråd och straff för att bete oss, det har inte ens behövts en skylt för att vi ska bilda en rak och ordentlig kö. Vi har släppt fram varandra i bilköerna och vi har trots vår rädsla för social interaktion snällt svarat den ensamma tanten på bussen när hon berättat om sin dag.

Vi har helt enkelt blivit uppfostrade av samhället till att bli goda människor.

Men när politikerna börjar använda sin makt för att rycka undan oppositionens finansiering, ljuger svenska folkets rakt upp i ansiktet eller skriver på sociala medier att det är okej att hata på muslimer men inte på judar är det inte konstigt att det svenska folket börjat bete sig som svin för våra politiker gör ju det.

Jag tycker inte det är konstigt att vi nu börjat låsa våra dörrar om dagarna, för om vi inte ens kan lita på våra styrande politiker är frågan varför jag ska lita på min granne. Om det finns ett motto som präglar det blåbruna blocket är det ”fake it till you make it”, och man är verkligen inte rädd för att fejka sig hela vägen upp.

Så när jag på första maj vandrar genom stan kommer min huvuduppgift vara att tala om för människorna att våra hot om demokratins reträtt är på allvar och att det bara är du och jag som kan rädda oss.