Birgit Birgersson Brorsson: Ledarkrönika: Inte lätt vara vanlig ryss
Jag har haft förmånen att besöka Ryssland från 2000 och fram tills 2014 och har bilda mig någon form av uppfattning.
I min arbetsbeskrivning låg att jag genom projekt skulle försöka få de två stora fackföreningarna, Bilarbetareförbundet samt Stål- och Gruvarbetarna, att bli mer lika de svenska i sitt sätt att arbeta och ta beslut. Det var detta de ville.
Att prata jämställdhet och jämlikhet var svårt och ännu svårare var det att prata homosexualitet.
Jag provade att ha föreläsningar i det ämnet och det var inte uppskattat om jag säger så.
Idag är det i princip helt omöjligt då lagen är förändrad. Demokrati i västerländsk mening har egentligen aldrig funnits även om försök gjordes efter Sovjets fall. Gorbatjov var den ledare som kom närmast och som införde många förändringar.
När Putin blev vald till president i maj 2000 var det början på ett återgående till stramare tyglar och mindre demokrati för den enskilde ryssen. Sakta men säkert har Putin gjort staten till en demokratur, det vill säga en skendemokrati. Han har tillsett att han kan ha den verkliga makten genom att varva presidentskapet med att vara premiärminister.
När man vistas i Ryssland måste man vara försiktig. Jag förstod det första gången när jag besökte Svenska ambassaden. De känsliga frågorna ville de att vi skulle ha utanför byggnaden eftersom de var övertygade att de var avlyssnade. Det stämde nog.
”När man vistas i Ryssland måste man vara försiktig. Jag förstod det första gången när jag besökte Svenska ambassaden. De känsliga frågorna ville de att vi skulle ha utanför byggnaden eftersom de var övertygade att de var avlyssnade. Det stämde nog.”Birgit Birgersson Brorsson
Vid ett flertal gånger därefter hade jag en känsla av att vara just det. Avlyssnad. Inga bevis men känslan var stark. Det dök upp personer som inte skulle vara där. Någon som bara gick omkring bland oss.
Det oavsett om jag var i Chabarovsk, nio timmars flygtid från Moskva, eller om jag var i Moskva.
Strax efter att Krim hade invaderats så var jag i Ryssland. I samtal med mina ryska kollegor så uttryckte man sin glädje. Det var detta Krimborna hade velat hela tiden. Deras miner sa dock något helt annat.
När kriget bröt ut 2022 ringde jag min gamla kollega. Hon upprepade att jag skulle ringa via Skype.
Hon ville inte svara på det frågor som jag ställde. Hon pratade väder och vind och sa hur mycket hon saknade våra seminarium. Hon verkade vara rädd. Väldigt rädd.
Det är inte lätt att vara en vanlig ryss. Det enklaste är att vara tyst. Följa strömmen och be om fred.
