Peter Östling: Ledarkrönika: Johan Pehrson - man eller mus?

Great again!

Tidöpartierna tvingades motvilligt att samla sig till åtminstone skenbart allvarsam kritik. Statsminister Ulf Kristersson (M) vågade sig inte ens dit - en ursäkt hade varit på sin plats om nu uppgifterna var

sanna (TV4, 14 maj)! Ebba Busch (KD) riskerar att få sin position av SD-vän att rekylera inte minst då kompisen Alice Teodorescu Måwe (KD) blivit offer i dessa kampanjer och menade att SD ”bör städa”.

Johan Pehrson (L) verkade tappa grillbesticken och de sedvanligt ostadiga flosklerna då han låtsades ta till orda som den enda som vågade (TV4, 14 maj), men han ångrade sig snabbt och tappade de röda linjerna igen.

Den samlade reaktionen från regeringen är direkt pinsam.

Någon dag senare (SvD, 16 maj) gör moderaternas partisekreterare Karin Enström ett nummer av att man har fått en ”ursäkt” från SD samt en omorganisation av dess kommunikationsavdelning, en smidig utväg för regeringen undan den låsning för Tidöpartierna som SD vänt till sin fördel.

Det man inte räknade med var att Sverigedemokraterna samtidigt skulle förneka ursäkten. Och utspelet med omplacering (med skiftade skrivbord) och utbildning (av ett par meningar) samt studentfest med utspring av dessa två trollfabrikörer (Expressen, 21 maj), är ett obetalbart finger i luften i sammanhanget.

Det förstorades (X, 21 maj) dessutom av Björn Söder (SD), som gratulerade studenterna. Det var dock inte många utanför SD som tyckte detta heller var roligt.

Tidöpartierna för sig som ängsliga hundvalpar samtidigt som SD öppet höjer insatsen av hånfullhet och cynism. Borgfreden i Tidöavtalet visade sig vara ett konstruerat falsarium från första stund av upprättaren själv. Moderater, kristdemokrater och liberaler får än en gång spegla sin naivitet i Svarte Petter på egen hand.

Men man delar bara ut nya kort!

Det är patetiskt att de medberoende familjemedlemmarna inte inser att spelet är över. Kostnaderna för att upprätthålla den skenbara makten är alltför stor för att finna sig i detta förnedrande missbruk.

När ska de två liberaler som räcker för att slänga korten på bordet göra det? Det är lika obegripligt att så inte redan har skett som deras så kallade ledare som inte begriper att bättre analysera ett par procents väljarstöd.

Han har en chans att gå till historien som man, eller mus. Charlie Weimers (SD) har redan satsat på det senare epitetet, han anger provocerande att Pehrson kör ett spel för galleriet han inte har råd med (DN, 21 maj). Men frågan är om det inte är betydligt mer spel än så? Det viskas lite om det (riksdagsdebatten 22maj), lite för högt ...

Jag påstår att Johan Pehrson och L inte har råd med motsatsen.

Sluttjafsat!