Mats Johansson: Ledarkrönika: Kan vi läka det öppna såret?
Natten till och morgonen den 1 mars 1986 har etsats sig fast i många människor minne. När Olof Palme mördades så var det inte bara ett mord på en människa, en make och pappa. Fullständigt katastrofalt redan det. Det var dessutom ett mord på vår svenska samhällsmodell. Vår öppenhet bröts delvis denna natt på Sveavägen. Efter den dagen kan inte en svensk statsminister gå på bio utan vakter och skydd. Sverige förändrades i grunden.
Mordutredningen drogs igång och presskonferenserna var lika dramatiska som Folkhälsomyndighetens nu under coronapandemin. Då hette översteprästen inte Anders Tegnell utan då var det Hans Holmér. Lika hyllad inledningsvis men ganska snart kraschade bilden i egna livvakter, privatspaningar och annat som blottade den totala inkompetens som uppenbart präglade inledningen av utredningen.
Sen har förundersökningsledare, spaningsledare och Palme-spanare avlöst varandra under de gångna 34 åren. Alla med lika magra resultat. Teorierna har varit lika många genom åren och fortfarande står frågan olöst.
Men nu utlovas svaret. Den nuvarande förundersökningsledaren, chefsåklagare Krister Petersson har kallat till en presskonferens under onsdagen 10 juni för att berätta sina slutsatser. Vi är många som hoppas på en förklaring som står så starkt att den inte lämnar tvivel efter sig. Såret efter mordet behöver läkas.
Mord på vår statsminister var fullständigt otänkbart 1986. Sådant händer inte i Sverige. Politiker som mördas händer i andra länder men inte i Sverige. Det blev så uppenbart när jag ringde min numera bortgångne far mitt i natten till första mars 1986 och berättade att Palme var mördad.
– Var nånstans i världen var Olof?, var hans första kommentar.
