Lennart Nordfors: Ledarkrönika: Klimatfrågan borde vara gemensamt intresse
En sommar av extremer. Först en värmebölja med prognoser om ett nytt torrår i klass med 2018. Sedan ihärdiga skyfall på många håll i landet.
De två hör samman: extremvärmen här och på andra håll suger upp fukt, som sedan skapar våldsam nederbörd.
Torka på ett håll skapar skyfall på ett annat.
Vårt sommarväder stämmer väl med den utveckling forskarna varnat för i decennier. Men det tycks ske snabbare och våldsammare än förväntat.
Ska vi undvika en ännu mer katastrofal utveckling måste vi handla nu. Experternas besked är att vi har vid pass fem år på oss att radikalt minska utsläppen för att nå de globala klimatmålen. Annars riskerar vi brytpunkter där naturen genererar sin egen fortsatta uppvärmning, alldeles oavsett våra utsläpp.
Samtidigt tar klimatdebatten kliv bakåt i Sverige och utomlands. De åtgärdsprogram som ändå finns utsätts för allt starkare kritik för att vara för ambitiösa.
Här hemma dominerades valet 2018 av temat att det är för kostsamt att bränna fossila bränslen i våra bilar. Etanolanvändningen ska ner. På vilket sätt dessa nya utsläpp ska motverkas genom andra åtgärder är oklart.
Klimatfrågan, som borde samla oss alla i ett gemensamt intresse, har på ett olyckligt sätt blivit till partiskiljande ideologi.
Högernationalismen, som är på frammarsch i många länder, har kritik mot klimatpolitiken som en viktig del av sin filosofi. Det är på ett sätt logiskt: nationalismen har ju det egna landet som sin yttersta horisont, och är följaktligen skeptisk mot internationell samverkan av vilket slag det än må vara.
Sverigedemokraterna menar att vi ska minska ambitionerna. Vad lilla Sverige gör äger ingen skillnad, säger de. Ansvaret måste läggas på andra länder.
Ett klassiskt sätt att resonera, känd från statsvetarnas spelteori. Alla skulle vinna på att man gör något gemensamt. Men bäst är att andra agerar, så kan man själv åka snålskjuts och låta grannen ta kostnaderna. Resultatet: det gemensamma bästa uppnås inte. I stället lurpassar alla på varandra.
”Alla skulle vinna på att man gör något gemensamt. Men bäst är att andra agerar, så kan man själv åka snålskjuts och låta grannen ta kostnaderna. Resultatet: det gemensamma bästa uppnås inte. I stället lurpassar alla på varandra.”Lennart Nordfors
Ett sätt att ta sig ur detta dilemma är insikt som bryter beteendet där alla ser enbart till egna kortsiktiga intressen.
Det kommer att ske förr eller senare, mot bakgrund av den tilltagande klimatkatastrofen. Exakt när politiken når detta genombrott vet vi inte. Men enorma värden står att vinna om det sker förr och inte senare.
