Per Nilsson: Ledarkrönika: När jag hör ordet kultur osäkrar jag revolvern
Nu läser jag att det istället var en författare med nazistsympatier som skrev repliken i en pjäs 1933.
Kultur har blivit en fråga som skapar debatt i Sverige. Björn Söder (SD) skrev för en tid sedan att ”Kulturkriget har börjat – den dekadenta vänsterns kulturpolitik ska snart vara ett minne blott.”
Kommunalrådet Sophia Jarl (M) i Norrköping bemöter kritiken mot neddragningar inom kultursektorn och hotet mot stadens symfoniorkester med att ”kultureliten försvarar sina privilegier.”
Och när Samstyret i Sölvesborg presenterade sitt 220-punkters program efter maktövertagandet 2018 var det punkten om att kommunen inte skulle köpa in ”provocerande samtidskonst” som fick mest uppmärksamhet.
Kultur är en tacksam fråga för populisterna. Så lätt det är att sätta ”vanligt folks” vurm för Mellon, feelgood-böcker eller romantiska komedier mot ”kulturelitens” intresse för opera, modern poesi, samtida konst eller något annat som går att stämpla som ”obegripligt för vanligt folk”.
Det är mycket dumt och mycket föraktfullt. Jag vill minnas att Bert Karlsson när Ny Demokrati var som störst tyckte att Kulturhuset vid Sergels Torg i Stockholm skulle göras om till ett Kul & Tur-hus, med kasino och bingohall.
För den tidiga arbetarrörelsen var bildning och kultur viktiga frågor. Från borgerligheten och överklassen skulle kulturen erövras, god konst, litteratur, musik och dramatik skulle göras tillgängligt för massorna.
”För den tidiga arbetarrörelsen var bildning och kultur viktiga frågor. Från borgerligheten och överklassen skulle kulturen erövras, god konst, litteratur, musik och dramatik skulle göras tillgängligt för massorna.”Per Nilsson
Av detta blev sedan socialdemokratisk kulturpolitik, vi fick Rikskonserter, Riksteater och Riksutställningar, vi fick litteraturstöd, vi fick enprocentsregeln, vi fick En Bok För Alla, och mycket annat.
Och vi fick 1974 års kulturpolitiska mål där vi kunde läsa: ”Kulturpolitiken ska motverka kommersialismens negativa verkningar.”
Allt detta var, tycker jag, mycket vackert och uttryck för sann humanism. Och allt detta känns mycket längesen. Det blåser nya vindar nu.
Nu ska vi se. Malmö Opera visar Don Giovanni av Mozart. Där kan jag få riktigt bra biljetter för 740 kronor.
På Malmö Arena ska Darin sjunga. Bästa biljetterna kostar 1095. På Olofströms Folkets Hus kan jag höra Higgins Blues Band för 100 kr.
Det är bara att välja.
Jag är övertygad om att kultur kan göra vår värld större och rikare. Jag är övertygad om att det finns oändligt mycket mer att hämta än det som toppar listorna eller säljs i de största upplagorna.
Sök själv, var nyfiken. Strunt i vad som kallas fult eller fint eller folkligt, strunt i vad andra tycker, låt inte lura dig.