Gästledare: Ökad jämlikhet
Med det som bakgrund blir det inte det blåbruna häckandet om att det görs för litet mot kriminaliteten sådär oerhört imponerande. Därför påminner jag om hur högerns spegelbild såg ut på den tiden.
Nu snart åtta år senare med en satsning på cirka 12 miljarder i botten så är poliserna fler, polisens verktyg fler, straffen betydligt högre och fängelserna överfulla. Det invigs dessutom nya fängelser.
Men trots dåligt eget facit under regeringsåren så är frågan om brott och straff en arena för borgerligt politiskt auktionsförfarande. Om regeringen vill höja ett straff, så kräver de blåbruna så gott som alltid en högre nivå. Så rullar det på och det är upp till var och en att fundera på hur konstruktivt detta är.
”Om regeringen vill höja ett straff, så kräver de blåbruna så gott som alltid en högre nivå. Så rullar det på och det är upp till var och en att fundera på hur konstruktivt detta är.”Peter Hultqvist
Straffen ska vara rejält kännbara, men klassamhället och segregationen måste också brytas ned. Där har vi grogrunden till gängbildning, kriminalitet och gangstermentalitet. På denna punkt så har de blåbruna ett i stort sett obefintligt intresse. I stället har de varit starkt pådrivande för ökade klyftor och för att förstärka segregationen.
Sedan 1980-talet, då Sverige var som mest jämlikt, har klyftorna ökat. Via stora skattesänkningar där de mest välbeställda gynnats mest, världens mest liberala syn på arbetskraftsinvandring, en marknadsskola som sorterar eleverna och fullständigt ointresse av ekonomisk jämlikhet så har borgerligheten bidragit till att skapa de svårbemästrade problem som vi nu upplever.
Att åtgärda detta kommer att ta tid. Och det kräver dessutom politiska majoriteter som kan driva igenom reformer som vrider utvecklingen åt ett nytt håll. Den högermajoritet som dominerar riksdagen har inte detta intresse. Därför är det så oerhört viktigt att socialdemokratin tydliggör det orimliga i dagens situation.
Klasskillnaderna i dagens Sverige skär direkt in i barnens uppväxtvillkor. Det handlar om sådant som bostadsyta och trångboddhet, möjlighet till fritidsaktiviteter, stöd från föräldrar, förutsättningar i skolan, risken för att utsättas för våld och brutalitet – såväl fysiskt som psykiskt.
Det som förr omtalades som det ”sociala arvet” är i högsta grad levande. Vad Sverige behöver är en ny era av politik för ”ökad jämlikhet”. Det innebär fokus på att minska ekonomiska och sociala klyftor. Om i inte samhället i form av den offentliga sektorn tar ansvar för att barn och ungdomar får bättre villkor så gör ingen annan det heller.
Breda medborgargruppers livsvillkor måste lyftas. Och det är det värt att betala skatt för, även för de mest välbeställda. Snålheten får inte bedra visheten.
Peter Hultqvist, försvarsminister, socialdemokraterna.
