Daniel Deleuran: Ledarkrönika: Olika åsikter gör samhället levande

Motiven till medlemskapet tvekar jag inte till. Vägen dit är jag mer fundersam över och de eventuella konsekvenserna med vår limbodans med Turkiet. Att vi ens har en debatt om hur långt vår yttrandefrihet ska sträcka sig är sjukligt. Att vi tillåter främmande makt att ens försöka diktera hur långtgående rätten för svenska medborgare att yttra sig är en katastrof.

Att bränna Koranen är en korkad och osympatisk aktion som inte är värdigt ett öppet och tryggt samhälle. Oavsett alla adjektiv som kan finnas för att beskriva hur lågt ett sådant beteende är så ska det vara lagligt och ska det inte vara lagligt så är de det svenska folket som ska besluta det.

För en tid sen så hade jag ett samtal med en närstående, en person som är väldigt nära mig. Jag trodde att vi hade samma värdegrund fullt ut. I grunden så har vi nog det men vi ser det från olika perspektiv. Personen ansåg att det ska vara förbjudet att bränna koranen, att det ska vara förbjudet att bränna böcker och medvetet uttrycka sårande kommentarer. Vi delar åsikten om att det är en korkad aktivitet att bränna något helt i onödan, speciellt om syftet enbart är för att såra. Däremot så är inte allt som är korkat olagligt och ska inte heller vara så i min mening. Det måste få vara lagligt att säga sårande saker, vi måste inte alla dela samma åsikter.

Jag skulle vilja påstå att det är just det som gör ett samhälle levande. Att vi inte som samhälle inte har samma åsikter och att vi tillåter olika åsikter och flera olika åsiktsyttringar för att gemensamt komma fram till den bästa kompromissen är det som skapar en demokrati. Alternativet är just det som Turkiet vill skapa i Sverige. Att genom hot och tvång tvinga fram lagstiftning i Sverige. Det kan tyckas vara en till synes liten eftergift för nationens säkerhet, men hur långt är vi villiga att sträcka oss nästa gång.