Peter Östling: Ledarkrönika: Orosanmälan på Ebba Busch?
Måwe är en skärpt högerdebattör, en krönikör med den utmärkande integritet och det faktabaserade anslag som utmärker en skicklig sådan. Läsaren vill läsa mer även då den egna åsikten är en annan, det är något annat än att fånga redan frälsta.
”Måwe är en skärpt högerdebattör, en krönikör med den utmärkande integritet och det faktabaserade anslag som utmärker en skicklig sådan. Läsaren vill läsa mer även då den egna åsikten är en annan, det är något annat än att fånga redan frälsta.”Peter Östling
Ett problem är att också politik är något annat, särskilt då man inte är i opposition.
Lösnummerförsäljning, ”klick” och ”likes” driven av snillrikt formulerade provokationer av träffsäkra ologiska svagheter även ute i högermarginalen, är mer raka motsatsen till förtroendets marknad.
Särskilt då man ingår i en minoritetsregering, som vilar på det parti (SD) – fem till sju gånger större – som valt att beskära yttrandefriheten för regeringens företrädare som ett av de direkta villkoren för stödet.
Tidöpartierna får helt enkelt inte öppet ifrågasätta varandras (läs SD:s) politik eller företrädare (läs SD:s).
Men Måwe ger uttryck för direkt aversion mot de Sverigedemokrater som hon annars förväntas bygga murar i Europa med. Hon har ”inget gemensamt med SD”, de står för en annan syn på världen och i grunden är hon för fri invandring (DN, 15 mars)!
Och likt en skarpsynt debattör reser hon den retoriskt besvärande och mindre diplomatiska frågan - som Stefan Löfwen (S) försökte pressa Jimmie Åkesson (SD) med i en riksdagsdebatt 2016 (SVT Forum, 14 mars, 2016) - och som ingen inom Tidösamarbetet lyft - varför SD-topparna, samma som idag som under tillblivelsen under 1990-talet, gick med i ett högerextremt parti om de nu inte alls var av dessa nazistiska uppfattningar?
Ja, svara på den!
”Självgoda finborgare” (X, 15 mars) blev det omedelbara svaret från SD-ledaren Åkesson själv vid sidan om en skarp protest till KD med ett uttalat hot från presschefen Oskar Cavalli-Björkman – akta er noga för att bita den hand som föder er (Expressen, 18 mars). KD: s svar från partiledaren var som vanligt att försöka stjäla poängen - men den här gången blev det patetiskt och förmätet - hon ”älskar sina barn” (är hon så nära SD?) men här får ”mamma” gå in och sätta stopp.
Hon klarar också ut att man (KD) har gjort upp med historien - ”SD har den bakgrund de har, kom över det nu” (X, 15 mars), så att lilla Måwe nu vet vad hon inte förstått tidigare. Det är så hon ska se det. Måwe är dock några storlekar större än så!
Hennes arena är den svenska yttrandefrihetens med dess ännu generösa utrymme inom publicitetsreglerna. Där har hon gjort det till sin konst att kontroversiellt ta ut svängarna, få plats och ta plats.
På politikens arena som spelplanen ser ut måste man samarbeta och spela med, samt tiga still (bokstavligen) och bida sin tid. Måwe landar här i galen tunna redan före debuten och visar att kändisskapet inte bara ger styrkor som politiker bortom ett inval, men det är högst uppfriskande då det är fullt medvetet från hennes sida.
Måwe tror osvenskt och okvinnligt att hon är nån (Aftonbladet, 2011, 2 jan). Och det är hon, frågan är snarare om hon inte är för mycket för det här gänget och då har vi inte nått fram till KD:s abortfråga, ska hon göra en ”Adaktusson” där (Aftonbladet, 22 mars)?
Spännande kompisrekrytering och mycket högt spel från mamman att plötsligt ta med detta ”barn” på denna vuxenfest!
Orosanmälningarna har redan börjat trilla in?
