Naomi Grossman: Ledarkrönika: Pehrson kan börja vifta med en salsiccia

Men om det är någon gång svenskarna på riktigt känner att det är dyrt att vara svensk, är det nu i sommar på resorna ut i Europa. På semesterorter i Spanien, Frankrike och Italien står vi nu med våra sinande kronor. Pengar som för inte så länge sen stod sig starka mot kontinentens euro känns nu lätta i fickan.

Även i Östeuropa, där jag i sommar befinner mig, står sig kronan relativt svag. Kaffet på caféerna i Belgrad är nästan lika dyrt som hemma i Stockholm. Det är ovant. Att resa i Östeuropa har alltid varit kopplat till en känsla av att ha en mindre förmögenhet på fickan.

I höst ska Sverigedemokraternas och högerpartiernas Tidöavtal omförhandlas, och en ny slagfråga ligger nu på bordet. Euron. Liberalerna har varit tydliga, de vill ha en ny euro-utredning och den liberala drömmen om att gå ännu djupare in i det europeiska samarbetet lever och frodas. Mer nu än på länge. I Sverigedemokraternas läger ser tonen dock annorlunda ut. De vill i sin tur få upp en utvärdering av EU-medlemskapet på bordet. Politik i en helt motsatt riktning.

För den svensk som nu i sommar står med sin dyrt köpta euro på stranden känns kanske den begynnande valutakonflikten som ett mörkt moln på semesterhimlen. Jag är nog inte ensam om att känna oro inför kronans stadiga fall, men samtidigt ovetandes om euron på sikt hade varit bättre för svensk ekonomi. Att våra regeringsföreträdare inte är i närheten överens om vad de tror är bäst för Sverige känns inte särskilt förtroendeingivande.

Kanske är det i detta nu Johan Pehrson har sin öppning för att få med sig svenska folket i sin euro-iver? Inspireras av Ebba Buschs korvknep, men med en europeisk twist. Han kan plocka upp en salsiccia, chorizo eller salami och ställa sig på stranden. Börja vifta och ropa. Det är dyrt att vara svensk! Det skulle i alla fall bli en bra show.