Lars Ohly: Ledarkrönika: Politik är en smutsig bransch
Det är sällsynt, även om det förekommer, att personer engagerar sig enbart för att göra karriär och vinna egna fördelar.
Men det kan vara svårt för vem som helst att värja sig när erbjudandet kommer, när möjligheterna öppnas och när förmånerna är inom räckhåll. Och då är inte alltid principerna så viktiga längre. Det där som en gång tände en gnista och födde ett engagemang blir lite mindre viktigt. Att stå för sin övertygelse kanske kostar för mycket i förhållande till makt och karriärmöjligheter.
Ja, jag tänker på Gunnar Strömmer och Romina Pourmokhtari.
Strömmer var en gång förkämpe för individens rätt mot staten och grundade Centrum för rättvisa som drev enskildas fall till domstol, ofta med staten som motpart. Centrum för rättvisa ska enligt sin hemsida stå för att ”respekten för individens fri- och rättigheter är kärnan i en demokratisk rättsstat och i ett anständigt samhälle”.
Gunnar Strömmer var mycket aktiv i frågor som berörde personlig integritet, motstånd mot kontroll och övervakning och mot att staten fick allt större befogenheter att ingripa i människors liv. Men det var innan han blev justitieminister.
”Gunnar Strömmer var mycket aktiv i frågor som berörde personlig integritet, motstånd mot kontroll och övervakning och mot att staten fick allt större befogenheter att ingripa i människors liv. Men det var innan han blev justitieminister.”Lars Ohly
Nu är han en stark förespråkare för visitationszoner, anonyma vittnen och kollektiv bestraffning i form av vräkning av barnfamiljer om en storebror är kriminell. Men han förespråkar också indragen finansiering till civilsamhällesorganisationer med kritiska åsikter och kraftig begränsning av stöd till biståndsorganisationer, etniska organisationer, folkbildning och konsumentorganisationer.
Han drar sig inte ens för att förespråka en angiverilag och andra förslag som misstänkliggör och skuldbelägger människor med migrationsbakgrund och sätter likhetstecken mellan kriminalitet och migration. Allt för att kunna fortsätta regera med Sverigedemokraternas stöd.
Romina Pourmokhtaris piruetter för att kunna verka som klimat- och miljöminister är ännu mer uppseendeväckande. Hon har visserligen aldrig gjort sig känd som en miljökämpe men få hade nog ändå trott att hon skulle företräda en politik som faktiskt ökar utsläpp och klimatpåverkan när Sverige förbundit sig att göra tvärtom.
Ännu sorgligare är hur hennes antirasism endast visade sig vara fernissa. Hon som tidigare bar en t-shirt med texten ”Göm en flykting. Blir det olagligt, göm två!”. Hon som beskrev Sverigedemokraterna som ”organiserad, politisk rasism” och menade att det var något dåligt. Hon som sa att Sverigedemokraterna består av ”rasistiska nötter med nazistiska rötter”.
Hon kan nu inte ens uttala att SD är ett rasistiskt parti. Hon blir nu riddaren av den sorgliga skepnaden och tappar all trovärdighet enbart för möjligheten att regera och kunna skriva ”före detta minister” på sitt cv i framtiden.
Om hon stått för det hon tidigare tyckte var viktigt så hade hon inte kunnat fortsätta regera med Sverigedemokraternas stöd.
Politik är en smutsig bransch.
