Markus Alexandersson: Ledarkrönika: Putin eller Biden nu då?

Så sent som i februari kunde inte Jimmie Åkesson välja mellan Putin och Biden. Nu säger ordföranden i Utrikesutskott, Aron Emilsson (SD), att han ”väljer Biden i alla lägen”; det är ju knappast läge att vara Putinist just nu, men de är trots allt delar av samma konservativa rörelse.

Sverigedemokraterna är dåliga nationalister, sa Magdalena Andersson i valrörelsen. Då handlade det om att partiet bidrar till utländska ägare av svenska skolor. Det skulle också kunna vara ett generellt omdöme.

SD:s två senaste försvarspolitiska talespersoner har haft minst sagt problematiska känslor för och relationer till Putinregimen. Det kan näppeligen vara en slump och ställer frågor om lojalitet.

Vi har lärt oss att nationalister betonar den egna nationens storhet och framhåller den före andra. Nu ersätts det nationalistiska godset istället mer och mer av en universell konservatism. Postfascister runt om i världen förenas i motstånd mot, vad de menar, är en dekadens, vilken knyts till feminister och liberala ”eliter”.

I sitt tal om Ukraina ägnade sig Putin, något malplacerat kan tyckas, åt genus- och hbtq-frågor och frågade retoriskt om Ryssland vill ha ”förälder ett, förälder två och förälder tre istället för mamma och pappa”? Han talade också om att ryska barn, till skillnad mot i ”väst”, inte ska utsättas för idéer om ”perversioner som leder till förfall och utdöende”.

Det finns förklaringar i den specifikt ryska kontexten, men det är sannolikt också ett sätt att positionera sin regim i den konservativa familj som den senaste månaden har skördat framgångar i såväl Sverige som Italien.

Trumpister är besatta av frågor om transsexuella idrottare och denna högst marginella företeelse fick tillsammans med frågan om ett tredje juridiskt kön också utrymme i SD:s mediekanaler i valrörelsen. Det handlar om levandehålla en önskvärd och gemensam konflikt för den konservativa rörelsen.

Det är svårare att vara populist i betydelsen av att vara den sanna företrädaren för folkviljan när man i Ryssland i så fullständig omfattning utgör just eliten. Det ligger då nära till hands att identifiera en annan elit och hur den utgör ett hot, exempelvis mot ”traditionella värderingar”.

När SD nu allt mer blir en del av den ädla borgerliga eliten lär skepnaden av populismen bli av allt mer konservativ natur. Precis som i Ryssland.