Peter Persson: Ledarkrönika: Släpp kommunpolitikerna loss - det är vår!
Det kändes stort och ansvarsfullt. Vi var också många. Bland åtskilliga fanns det en imponerande kunskap om skilda verksamhetsområden.
Det fanns nämnder för turism, park och fritidsfrågor, som exempel för några nu bortrationaliserade uppdrag. Det självklara kravet från partiet var, treårigt medlemskap samt genomgångna studiekurser kring socialdemokratins idé- och kommunpolitik.
I princip hölls alla möten kvällstid. Men man ska inte idyllisera det som varit. Det var en annan tid. Men fortfarande var det gemensamma uppdraget starkt i tänkandet för såväl förtroendevalda som tjänstemän.
Efter 1991 års val blev jag kommunalråd. Det var i en brytningens tid då, en del kommunalråd såg sig som verkställande direktörer. Det ansågs inte spela någon roll vem som ägde och förvaltade skola eller äldreomsorg. Rationalitet och ”stark beslutskraft” ansågs viktigare än många förtroendevalda och demokrati.
Kommunpolitikerna skulle nu syssla med ”övergripande mål¨ och överlämna resten till kommundirektörer och andra chefer.
”ag konstaterar att jag under mina 19 år som kommunalråd, aldrig fick en fråga om 'övergripande mål'. Men varje dag fick jag synpunkter om frågor som berörde människors vardag.”Peter Persson
Jag konstaterar att jag under mina 19 år som kommunalråd, aldrig fick en fråga om ”övergripande mål”. Men varje dag fick jag synpunkter om frågor som berörde människors vardag. Det kunde bland annat handla om trafikfrågor, skola eller äldreomsorg.
Självfallet tog jag mig an frågorna och struntade i att tjänstemän stundtals anklagade mig för ”ministerstyre”.
När jag i början av -2000 talet var ordförande i kommundemokratikommittén, med ledamöter från både riksdagen och kommuner, såg jag att riksdagsledamöter intresserade sig för löpande texter i vårt betänkande. Kommunalråden koncentrerade sig på beslutspunkterna. De var vana att formulera och fatta beslut.
Tänkte kring det historiska att det var förtroendevalda som förr skötte allt i kommunerna. De fick uppfinna kommunaltjänstemannen.
De första demokratiskt valda riksdagsledamöterna fick träda in till en upparbetad beslutsmakt. Under mina tio år i riksdagen fick jag mer än en gång höra att ”förvaltningen anser” eller ”har beslutat”.
Det hade inte fått förekomma i den kommun jag tjänade.
När nu vårsolen lyser in tänker jag hur kommunpolitiken ändrats. Marknadstänkande och språk. Juridiska begränsningar och starkt ökad makt till förvaltningar. Men allt går att ändra!
