Jan G Andersson: Ledarkrönika: Smörgåsbordsdebatterna har lågt informationsvärde

Ett praktexempel på det var frågan om riksdagens godkännande av det avtal som ska ge amerikaner stora friheter i 17 militära enklaver med bland annat åtalsfrihet vid brott. Den stora frågan är om kärnvapen ska få lagras i Sverige, vilket regeringen tycker och statsministerns förklaring till det var minst sagt svårgenomtränglig.

Magdalena Anderssons åsikt om avtalet var inte mer begriplig och hon kom undan med ett diffust svar.

Det var synd för ett godkännande av detta avtal kräver två tredjedels majoritet i riksdagen. Och när både Mp och V är emot kärnvapen i Sverige, är socialdemokraternas ställningstagande helt avgörande.

Mer klargörande besked krävs särskilt som det påstods att riksdagen ska rösta om en månad. Istället ägnades massa av tid åt frågan om friskolorna ska förbjudas, där inga nya positioner har skådats.

Det här smörgåsbordsdebatterandet med litet av varje ämne ger inget som helst i informationsvärde, särskilt som dessa durkdrivna politiker har lärt sig att inte ge några klara och tydlig besked utan deras uppträdande är lika fyllt av reservutgångar som ett grävlingsgryt.

Snårigast av alla är Ebba Busch som dessutom är världsbäst på att avbryta och den debattledare är nog inte född som kan få ”falukorvsministern” att hålla sig till reglerna.

Det behövs en uttolkare av henne svar på frågor när hon utvecklar långa haranger på de enklaste frågor. Det blir ofta helt obegripligt som hennes inställning till Sveriges stöd till Ukraina.

Det är typiskt för hennes slirande debatteknik att hon påstår att DCA-avtalet är kopplat till vår Nato-anslutning och gör stor affär av det. Men det är helt fel. Det är ett separat avtal mellan Sverige och USA som träffades förra året.

Ännu allvarligare är att hon i fråga om hur Sverige ska kunna finansiera den rekorddyra försvarsupprustningen utan att staten måste tillföras nya inkomster svarade att det kan vi låna till.

Men det är mycket annat förutom försvaret vi måste låna till som klimatinvesteringarna och upprustningen av hela infrastrukturen.

Att dessutom låna till löpande budgetuppgifter som tidigare borgerliga regeringar har gjort slutade ju i katastrof. Bara denna fråga hur vi ska finansiera framtiden är värd ett eget program. Och den intervjuform som ger mest till tittarna när varje partiledare grillas av några erfarna journalister som med kunnighet ställer följdfrågor och fortsätter att fråga till de får ett begripligt skar.

Då kommer inte bluddertrutar som Busch och Jimmie Åkesson undan med att prata om något helt annat. Det man förlorar i debattväg mellan partiledarna är försumbart jämfört med vad man vinner i att få fram klara och tydliga svar.

Nu blev istället slutintrycket att det mesta i regeringen Ulf Kristersson flyter litet hur som helst och högerpartierna fortsätter att vara på defensiven och vänstersidan har mer krut i sig.