Markus Alexandersson: Ledarkrönika: Stora förändringar sker hastigt
Det var när superdiplomaten Jan Eliasson deklarerade sin - utifrån situationen - positiva hållning till svenskt Nato-medlemskap som mina sista tvivel röjdes. När jag nu läser hans nyutkomna självbiografi ökar min tillit till honom och jag får hans klokskap bekräftad.
Vi kan omöjligen veta allt själva eller på djupet sätta oss in i alltför många frågor. Därför bildar vi oss ofta en uppfattning på människor som har fördjupat sig och som bevis på det ibland har en titel. Vi kan också luta oss mot vad ledarna för det politiska parti vi förlitar oss på säger, vilket illustreras av att ett partis uppfattning till stor del överensstämmer med vad deras väljare tycker. Om i vilken utsträckning det är väljarna som påverkar partiet eller partiet som påverkar väljarna tvistar de lärde.
En persons åsikter kan också bidra till en identitet; en politisk identitet kan möjligen också bidra till åsikter. Delvis därför har frågan om Nato allt mer kommit att bli en cementerad höger-vänsterfråga istället för en fråga om realpolitiska bedömningar.
Det borde inte vara så.
Den finländska statsministern Sanna Marin har av allt att döma varit tongivande för Nato-beslutet. Marin har beskrivits som progressiv och när finska public service Yle placerade in henne på GAL-TAN-skalan låg hon långt ner till vänster, radikal i såväl ekonomiska som i miljö- och kulturfrågor.
Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg kan sägas tillhöra samma del av socialdemokratin. I sin ungdom protesterade han dessutom emot Vietnamkriget och krossade rutor på USA:s ambassad i Oslo.
Omvälvande förändringar sker ofta under en kort tid i en stämning som ger begränsat utrymme för reflektion. Det finns en logik i att vinden blåser starkt åt ett håll och för med sig allt och alla i en riktning.
”Omvälvande förändringar sker ofta under en kort tid i en stämning som ger begränsat utrymme för reflektion. Det finns en logik i att vinden blåser starkt åt ett håll och för med sig allt och alla i en riktning.”Markus Alexandersson
Det är därför historievetenskap och kultur är så viktig; där värderas och prövas ställningstaganden och agerande när de kan studeras på håll med såväl mer avslappnad som tillåtande attityd. Den processen blir intressant och viktig.
Den höger som nu jublar och menar att vi borde gått med för 20 eller 30 år sedan hävdar att de fick rätt till slut, men på vilket sätt det hade gynnat Sveriges säkerhet om vi hade blivit Nato-medlem för många år sedan? Det var ju samtidigt som samma partier rustade ner svenskt försvar och avvecklade allmän värnplikt.
Då var Nato mest inriktat på att bistå USA i Irak, en olaglig invasion som motiverades av påhittade uppgifter.
Markus Alexandersson
