Ledarkrönika: Största möjliga tystnad?
Han kunde inte ens förmå sig att välja vilken som var att föredra mellan de två kandidaterna till presidentskapet i USA de närmaste 4 åren.
Kristerssons rätt obegripliga motivering var att ”vi lägger oss inte i amerikansk inrikespolitik” som om valet gällde vem som ska bli sheriff i någon Texas-håla och inte västvärldens ledare och amerikansk överbefälhavare, som har makten att trycka på knappen som kan avgöra allas vår framtid.
Det valet ska vi inte ha en åsikt om. Speciellt som Trump framträtt nyligen och sagt, att de europeiska länder som inte själva lägger tillräckligt mycket på sitt försvar ska inte räkna med USA:s hjälp. De länderna kan ryssarna invadera utan att vi lyfter ett finger.
Denna nya tolkning av artikel 5 i Nato-föredraget som upprört Europas statschefer så, att de krävt klargöranden rycker bara Kristersson på axlarna åt och betraktar som överilade uttalanden i en hetsig valdebatt.
Detta är den nya svenska linjen, att inte ha en åsikt längre , vilken manifesterats av senfärdigheten i att kritisera den brutala israeliska krigföringen i Gaza. Andra europeiska ledare kom tidigt kom med kraftiga fördömanden.
Det tyder också på att Sverige numera är den som traskar patrullo och inte längre har andra ambitioner än de lägsta.
”Det tyder också på att Sverige numera är den som traskar patrullo och inte längre har andra ambitioner än de lägsta.”Jan G Andersson
Däremot var Sverige bland de snabbaste att dra in stödet till den effektivaste nödhjälpen från FN. Då räckte det med israeliska påståenden om att hjälpen infiltrerats av Hamas-aktivister för att Sverige snabbt skulle ställa in sig i ledet bakom USA. krigets Gaza.
Sedan hade det ansvariga statsrådet Forsell betydande svårigheter att förklara varför Sverige var så senfärdiga med hjälpen till Gaza när svältkatastrofen där var ett faktum.
Man kan också notera skillnaden mellan Magdalena Anderssons beslutsamma besked om att sviktar det amerikanska stödet för att bistå Ukraina i Rysslands orättfärdiga övergrepp så måste vi i Europa ta ett ännu större ansvar till Kristerssons luddiga och oklara svar om våra åtaganden.
Olof Palme, som aldrig någonsin tvekade att kritisera både stormakter och mindre potentater som uppträdde omdömeslöst, måste vända sig i sin grav när hans efterföljare devalverar Sveriges roll i världen till att vara den som kommer långt efter alla andra eller att inte ha någon åsikt alls.
Jan G Andersson
