Denniz Konduk: Ledarkrönika: Styr pengarna eller humaniteten?
När livet inte går som du tänkt ska samhället stå starkt, det är i alla fall vad vi fått berättat för oss. Kommunen kopplar in en biståndshandläggare som du nästan aldrig får träffa fysiskt.
Det är biståndshandläggaren som avgör om du kommer bli sängliggande livet ut då ditt hem inte är rullstolsanpassat eller om du får möjligheten att bo på ett boende där du utan hinder kan rulla rullstolen ut i köket. Det är biståndshandläggaren som kan förgöra dig och när handläggaren faktiskt lyssnar på dig tänker man, ”plötsligt händer det”.
Biståndshandläggaren förklarade för mig att deras bedömning självklart påverkas av kostnaderna som följer av deras beslut, deras beslut ska vara det bästa möjliga för den berörda men måste också vara den billigaste möjliga. Men styr pengarna eller humaniteten?
Biståndshandläggaren förklarade för mig att deras bedömning antagligen kommer leda till ett beslut om hemtjänst, trots att hemmet inte ens är anpassat för en rullstol. Lösningen blir tvättlappar då dörren in till badrummet är för smal och tröskeln för hög för en rullstol.
Biståndshandläggaren förklarade för mig att det ska mycket till för att de ska bevilja ett boende till någon. Biståndshandläggaren är bara en av flera som följer order, men handläggaren speglar samtidigt tillbakadragandet av välfärdsstaten.
”Ett samhälle där du knappt kan lita på att din kommun tar rätt beslut skapar misstro även till din granne, kassörskan i butiken och framför allt politikerna.”Denniz Konduk
Jag sa till biståndshandläggaren att vi talar om ett mänskligt liv och att det handlar om liv eller död, jag sa till biståndshandläggaren att du har makten över inte bara huvudmannens liv utan också över alla omkring. Ditt beslut styr också mitt liv.
Jag sa till biståndshandläggaren att jag inte kommer acceptera deras beslut, reste på mig och lämnade. Ett samhälle där du knappt kan lita på att din kommun tar rätt beslut skapar misstro även till din granne, kassörskan i butiken och framför allt politikerna.
Efter samtalet med biståndshandläggaren kan jag konstatera att dagens Sverige präglad av effektiviseringar och nedskärningar hunnit ikapp även mig, jakten på en budget i balans innefattar nämligen inte mänskligt liv. Jag är också drabbad av ett samhälle som drar sig tillbaka och sakta låser kassavalvet, för öppnar vi valvsdörren bara någon centimeter till blir de gröna siffrorna röda i den ekonomiska rapporten.
