Jan G Andersson: Ledarkrönika: Sverige har börjat rasa

Det förvärras av att den motor som ett stort bostadsbyggande alltid varit har tvärstannat och byggandet har gått ner från 60 000 lägenheter till knappt 20 000 när regeringen har skurit bort stimulanserna och byggföretag efter byggföretag går på putten.

Men lika illa är det med att hela den här omläggningen till hårdare tag och straffskärpningar bara lett till en allt mer okontrollerad situation.

Kriminalvården kollapsar under trycket av överbeläggningen, går upp i stabsläge och de mest förhärdade brottslingarna tar över på fängelseavdelningarna. Lika okontrollerat är det ungdomshemmen, där man kan läsa om dagliga rymningar och en allt mer uppgiven vårdpersonal som inte bemästrar situationen.

Men justitieministern går på i ullstrumporna och trots utomordentligt allvarliga invändningar från den juridiska professionen mot att införa polisstatsmetoder som vistelsezoner och visitationer utan misstankar om brottslig verksamhet är man beredd att driva igenom detta till polismaktens stor förtjusning, där det ska räcka med aparta kläder för att göra ett ingripande.

Migrationsministerns ambition att de som fått avslag och inte kan skickas tillbaka till sina hemländer på grund av att de riskerar fängelse eller ännu värre förpassa till ett afrikanskt koncentrationsläger. Det devalverar bilden av en fredsälskande nation som tar ett ansvar för världens allt större bekymmer.

Men det som inger den största oron för att SD-regeringen är på väg trycka tillbaka välfärden till de nivåer eller ännu lägre som Fredrik Reinfeldt och hans regering åstadkom.

Regeringen är i färd med att försämra sjukförsäkringen precis som fyrpartiregeringen gjorde och införa sänkta ersättningar har till sjuka eller i alls. det ligger i linje med den försämring av arbetslöshetsförsäkringen för de långtidsarbetslösa som aviserats.

Arbetslöshetsminister Johan Pehrson har för sig att de som varit arbetslösa länge ligger hemma och drar sig på sofflocket och mår bra av sänkt ersättning, så de tar de jobb som finns. Det är inte bra en förenklad utan rejält falsk bild av arbetslösheten som inte kan förklara varför långtidsarbetslösheten sexdubblats på drygt 15 år.

Visst är det bra att ersättningsnivån för dem som går mellan ett jobb och ett att höjs till max 34 000 per månad, men varför ska de som alltid hamnar längst bak i arbetslöshetskön på grund av föråldrade kunskaper, stigande ålder eller mindre funktionshinder straffas för det med sänkt ersättning?

Det är en reflex av högerregeringen att precis som förra gången det begav sig, så ska de som står längst ner på samhällsstegen underprivilegierade klämmas åt.

Tillvaron måste upplevas som besvärligast bland de Sverigedemokratiska väljare som trodde på försäkringarna från Jimmy Åkesson och hans subalterner att de sjuka och arbetslösa skulle av skyddas, men som nu blir förrådda på punkt efter punkt.

Jan G Andersson