Denniz Konduk: Ledarkrönika: Tågresandet är glamoriserat

Att resa med tåget har under en lång period hyllats, det är framtiden säger politikerna. Men jag reser inte med tåget för att jag vill utan för att jag måste.

Tågresandet har under en lång period glamoriserats, politikerna lägger upp bilder på när de glider över landet, människor skryter med att de i sommar ska resa med tåg och på sociala medier delar man med sig av sina bästa tips på att tågluffa. Det är som att tågåkandet blivit återuppfunnet av ett gäng hipsters i Stockholm som redan har lyxen att kunna välja andra mycket bekvämare färdmedel. Krävs det att klimatsmarthet blir trendigt för att folk ska våga lämna bilen hemma?

Att åka tåg är dock en rolig upplevelse, man får stå på stationer och tolka tidtabeller när det återigen är signalfel, man får sig ett träningspass när spåret konstant ändras och man får chansen att upptäcka nya platser i Sverige när man helt plötsligt har en timme eller två över i Alvesta.

Att åka tåg ska vara lätt säger man, att åka tåg innebär att man gör rätt och att åka tåg ska vara mysigt säger man. Men jag är trött på att åka tåg.

Ingen verkar heller bry sig om oss tågåkare. När det blev kaos på motorvägarna valde vår infrastrukturminister att packa ihop sitt i Bryssel och åka hem till Sverige för att hantera situationen, och oppositionen började veva med både armar och ben för att media skulle kolla på oss medan vi beskrev vilken misslyckad regering vi har.

Men när det är stopp på södra stambanan skyller oppositionen på privatiseringar istället för att inse att lite för stor del av vår budget alltid gått till bilisterna.

Sverige är och kommer nog alltid vara ett land på fyra hjul, vi älskar bilen och vägrar släppa den. Som konsekvens har vi en politik som gör allt för att stötta bilisterna, de är alltid synd om bilisterna när bensinpriset höjs men aldrig om oss som år efter år tvingas betala regionernas höjda biljettpriser. En sänkning av bränslepriserna var inte mer än klassisk högerpolitik, vi tog 20 miljarder från de fattiga och gav till de rika.

När jag nu ska boka min hemresa är med en stor suck jag plockar fram kreditkortet, knappar in min kod och ser hur mitt konto blir 1000 kr fattigare på en resa som varken kommer komma fram i tid eller vara bekväm, jag reser i alla fall klimatvänligt.

Men jag reser inte med tåget för att jag vill utan för att jag måste.