Ida Larsson: Ledarkrönika: Vuxna måste göra mer
Någon har tagit sig in på skolans område efter skoltid och satt upp totalt 23 klistermärken på stolpar och papperskorgar. Klistermärkena propagerade för en vit-makt organisation riktad mot ungdomar. Det här är allvarligt och bör hanteras därefter. Skolan har gjort helt rätt som polisanmält.
Jag tänker tillbaka på när jag gick i skolan. Det hände fler gånger än jag kan räkna att man hittade hakkors i både skolböcker, på möbler, väggar eller andra ytor på skolans område. Jag minns att jag alltid reagerade, trots att det hände ofta. Jag kände obehag. Men det blev också normaliserat, för det var ingenting vi direkt pratade om i klassen. Vi skulle såklart ha pratat om det varje gång det hände. Skolan markerade inte alls så som de borde ha gjort.
Jag vet att de allra flesta barn och unga som ritar hakkors eller uttrycker sig rasistiskt eller nazistiskt inte har någon aning om vad det är de håller på med. Eller i alla fall var det så när jag gick i skolan. Men just därför tycker jag det är så otroligt viktigt att de vuxna markerar och pratar om det här när tillfälle ges. Så man förstår vad det är man faktiskt gör och att det gör andra människor illa.
”Jag vet att de allra flesta barn och unga som ritar hakkors eller uttrycker sig rasistiskt eller nazistiskt inte har någon aning om vad det är de håller på med.”Ida Larsson
Mina barn är fortfarande små i sammanhanget men de har redan kommit hem och berättat om rasism. Hur andra barn har kommenterat mörkhyade barns hudfärg på ett nedvärderande sätt. Hur det har pratats om att barn har konstiga namn eller pratar andra språk. Redan på förskolan möter de allra flesta barn det här för första gången. Om inte vuxenvärlden är där och vägleder, för dialog och lär barn om det här är det klart att det fortsätter.
Och även om de flesta föräldrarna är vettiga medmänniskor som värnar alla människors lika värde så är det långt ifrån alla som pratar med sina barn om det här. Det måste vara en naturlig del i uppfostran och inte bara punktinsatser. Ni föräldrar som tänker att ni ska prata om alla de här tunga ämnena när barnen är större, lägg istället samtalen på ditt barns nivå. Det kan många gånger vara för sent om vi väntar.
Jag läste detta i samband med Georg Floyd och det träffade mig rätt i hjärtat, om att många vita föräldrar tycker deras barn är för små för sådana samtal: ”Svarta barn har inte förmånen att inte kunna förstå rasism.”
Vi vuxna måste göra mer och bättre. Alla vuxna. Men framförallt vi som är vita.
