Ledarstick: Eurovisionens skugga
Till att börja med är frågan om folkets röst ska räknas, utan inblandning av experter en ständigt återkommande diskussionsfråga.
Några vill ha en direktdemokrati där folkviljan omedelbart omsätts i ett resultat. Vi samlas på torget eller under en ek och röstar om saken. Så nära och direkt som möjligt.
Andra vill att folkviljan måste balanseras av något slags högre förnuft, exempelvis maktdelning med en högsta domstol, ett strikt regelverk eller en ”senat” där äldre farbröder kan ge folkviljan bakläxa om det går för långt.
I vart fall måste det finnas bromsar som gör att beslut inte tas alltför direkt i i hastigt mod. Folkstyre ja, men direktstyre nej.
Den förra uppfattningen, att vi ska ha en demokrati där folkets vilja inte förvanskas har oftast funnits hos vänstern. Högern däremot har varit oroade över vad som kan hända om folket i stundens ingivelse kan besluta i stort sett vad som helst. Det krävs maktdelning! Balans!
Men frågan är hur mycket ideologi det där med demokratisk metod det egentligen handlar om. Ofta finns en koppling mellan åsikt om demokratins uppfattning och den egna möjligheten att vinna val. Du vill ha den beslutsmetod som gynnar dig själv, helt enkelt.
I vårt land har vi löst detta genom genom en kompromiss. Vi har valda ombud som får bestämma och som vi kan avsätta vart fjärde år; vi har anslutit oss till ett antal regelverk där EU är det främsta; samt har ett gäng grundlagar som försöker balansera folkets spontanitet med kyligt förnuft och lagstyre; och vi har en viss maktdelning där kommunerna har hög grad av självständighet.
Det som nu grälas på sociala medier är frågan om hur tusan den svenska expertjuryn (”senaten”) kunde vara så antisemitiska att de inte slängde iväg högsta poängen till den utbuade stackars 20-åriga representanten för Israel. För det gjorde minsann folket, de satte henne i främsta rummet!
De som bråkat mest om röstningsprinciperna i Eurovisionstävlingen är folk på högerkanten. Plötsligt visar det sig att högern inte längre är oroade över folkviljans genomslag. Utan tycker att experter inte ska få lägga sig i när folket bestämmer.
”De som bråkat mest om röstningsprinciperna i Eurovisionstävlingen är folk på högerkanten. Plötsligt visar det sig att högern inte längre är oroade över folkviljans genomslag. Utan tycker att experter inte ska få lägga sig i när folket bestämmer.”Stig-Björn Ljunggren
Detta är ännu ett exempel på tidsandan. Vi lever i det linjära sammanbrottets tid. Gamla invanda tankefigurer skrotas.
I skuggan av Eurovisionsfinalen kan vi konstatera att folk på högerkanten inte längre vill ha något som balanserar folkviljans omedelbara genomslag utan omfamnar spontaniteten hos folket. Den som kan räkna in flest näsor vinner.
De konservativa blir radikala, de radikala blir konservativa eller åtminstone lika ängsliga som forna högerfigurer plägade vara när det mullrade i folkdjupet.
Det förflutnas erfarenheter upphör att finnas till. Vi agerar efter stundens ingivelser, utan perspektiv vare sig bakåt eller framåt. Tillvaron blir tidlös och episodisk. Ett flöde i ett gravitationslöst tillstånd.
