Stig-Björn Ljunggren: Ledarstick: Skål tammifan?
Och givetvis tvärtom. När drevet går mot en socialdemokratisk politiker brukar deras möjligheter att bita sig fast öka om oppositionen gläfser tillräckligt mycket om ”avgå”.
Så det bästa vi kan göra när politiska konkurrenter skiter i det blå skåpet är därför att sätta sig i soffan med lite popcorn och följa hur nyhetsrapporteringen låter bytet springa över klingan.
Därför säger vi ingenting om den saken.
Oftast har de drabbade av drev dessutom hamnat där av av egen kraft. Som man bäddar får man ligga. Sådant läder ska sådan smörja ha.
Det finns nämligen några regler för politiska företrädare som förtjänar att återupprepas.
Det första är att inte göra någonting som det inte går att ge en bra redogörelser för om medierna hör av sig och börjar ställa frågor.
Eftersom vi tappat tron på det där om ”Gud ser allt” så får vi ersätta det med ”hur svarar jag om Sydöstran frågar om det här?”
Den andra regeln är att vid tjänsteutövning som kan innebära frestelser se till att det finns någon näbbig miljöpartist, etiskt trollbunden kristdemokrat eller grinig vänsterpartist är närvarande.
Med en eller två puritaner i församlingen minskar sannolikheten att det begås excesser.
Den tredje regeln är att lägga undan kamerorna. Mobilen i fickan!
Och om det tas bilder ska de vara av den karaktären att de kan läggas ut på nätet direkt eller skickas hem till familjen.
Vi vet av erfarenheten att skojfriska bilder tagna i stundens ingivelse kan se för jävliga ut när de hamnar i tidningen. Precis som hastigheten i trafiken bestäms av de saktmodiga bestäms också toleransnivån för politiker i medier av gnällgubbar och moraltanter.
Den fjärde regeln är att försöka undvika att skandaler inträffar samtidigt som politiska beslut drabbar medborgarna. Det är inte lyckat om samma parti förekommer samma dag med både morgonpilsner och varsel av vårdanställda. Eftersom det rör sig om samma parti kommer folk att se det som rimligt att lägga ihop 1+1 och få det till = ”Jävla politiker”.
Och kanske ska vi lägga till en speciell Ronnebyregel till denna samling: Om du ska festa så försök att göra det på ett sätt som inte påminner om gymnasist- eller lumparresor i slutet på sjuttiotalet.
Festa gärna, men gör det med lite stil.
Ska det nödvändigtvis vara en fest av typen ”Skål Tammfan!” så låt det ske utanför arbetstid och i någon avlägset belägen sommarstuga.
