Ledarstick: Snöflingor i Fjollträsk

”Att en vuxen man i 40-årsåldern är så fragil att han inte klarar av att vara obekväm med ordval i en debatt och teatraliskt lämnar scenen i ett infantilt försök att dra gränser är en pinsamhet av bibliska proportioner.”

Mazroui-Sebdani fortsätter:

”I Sverige har vi invandrare fått tillgång till gratis skola inklusive skolmåltider, gratis vård, avgiftsfri tandvård fram till 20 års ålder, barnbidrag, studiebidrag, förmånliga studielån, hemspråksundervisning, högkostnadsskydd för läkemedel, diverse kultur- och föreningsbidrag och blivit uppmuntrade att delta och engagera oss i samhället.

Det finns ingen strukturell rasism i Sverige överhuvudtaget, tvärtom är Sverige ett av få länder där man som nykomling på kort tid kan bli en del av gemenskapen.

Jag är själv svartskalle, babbe, blatte eller muhammedan. Kalla mig vad du vill, jag bär det med stolthet och känner mig inte kränkt.”

Vi får nog räkna med mer debatt inte bara om denna händelse utan framförallt om var vi ska dra gränsen för hur långt vi kan utmana ”snöflingorna”. En snöflinga är ett ord som används för att beskriva personer som ser sig så unika och speciella att de inte ska behöva möta opassande ord, känsliga ämnen eller uppfattar andra som kränkande så fort de inte är politiskt korrekta.

Och troligtvis uppfattas även ”snöflinga” som en missfirmelse av goda människor, en förolämpning som det är en skymf att använda ... men det är vi beredda att ta. Kanske misstycker Stockholmarna också att vi kallar deras älskade hembygd understundom för ”Tjockhult”. Men även det är vi beredd att leva med.

Eller ska vi använda ”Fjollträsk” istället? Det verkar ju inte helt opassande.