Lördagsfilosofi om bin och Boschmaner
Läget för ”pollinatörerna” är nämligen akut. Sådant som vildbin och andra insekter är nödvändiga för att vi ska få bär, frukt, grönsaker och andra växter. Bina är, säger kommunen, ”till och med en förutsättning för vårt liv här på jorden”.
Tänk också på att spara en del ogräs, inte minst maskrosor och tistlar, uppmanar de oss.
Så det vi har att göra denna vårlördag är att sitta i solen, med en cigarill, hunden i knät, ett glas och se hur växtligheten frodas. En ren uppoffring för att rädda mänskligheten. Låt det växa!
”Så det vi har att göra denna vårlördag är att sitta i solen, med en cigarill, hunden i knät, ett glas och se hur växtligheten frodas. En ren uppoffring för att rädda mänskligheten. Låt det växa!”Stig-Björn Ljunggren
När det gäller ogräs kommer jag alltid att tänka på några berömda formuleringar av August Strindberg.
Han sammanfattade en gång Sveriges olika politiska riktningar, som även om det var med ett perspektiv för 150 år sedan, faktiskt fortfarande står sig rätt bra som parodi även över samtiden. Det fanns, menade han med några elaka formuleringar, tre olika politiska huvudstråk:
Den första kallades för ”Mollskinns-skolan” och ”förfäktade den meningen att samfundet skulle få växa i ro såsom en naturlig äng, där gräs och ogräs fingo kämpa kampen om matbitarne även med risk att ogräset såsom den starkaste skulle rå.”
Mot denna stod en annan inriktning som kallades för ”Samfundisterna” (eller ”Småfågelskolan”) och enligt Strindberg så strävande denna ”för en allmän sammanslutning av de små, de sjuka, de svaga, de dumma, de lata, varigenom den svagares rätt att förtrycka de starkare skulle vinna grundlags helgd.”
Så fanns en tredje grupp, av Strindberg döpt till Boschmanerna, som ”ansåg den enda räddningen icke ligga i en lösning av frågorna, som voro olösliga, utan i en generalsprängning av hela planeten Tellus, vilken såsom skapad av intet tryggast borde återgå till sitt ursprung.”
Dagens Samfundister, Småfågelskola och Boschmaner får ni leta efter själva i den politiska trädgården.
När jag hittar detta citat i mina rullor så dyker också upp en annan formulering som jag inte hittar ursprunget till. Nämligen det här:
”Det som kan få mig att rysa är överdrivna dumheter på styltor, sådana där dillerier som rinner fram som lättpratade melodislingor ur en outsinlig brunn av dystopiska fantasier.”
Jag vet inte ens vad det betyder, men det skulle kunna vara en mycket pregnant formulering som borde hamna i en bok. Om det inte är just från en sådan som den är hämtad.
Och tänk om det där med ”lättpratade melodislingor” och ”dillerier” är hämtat från någon som försöker sammanfatta vad en ledarsida i värsta fall kan komma att ägna sig åt … om den är alltför mallig och förutsägbar?
