Nya uppgifter om Estonia bör utredas
Jag har inte tidigare satt mig in i diskussionerna som följde efter att fartyget sjönk till botten och över 800 människor förlorade livet. Jag förstår nu i efterhand att det var väldigt mycket ”locket på” från såväl regering som statliga myndigheter. Frågan är väl dock om ens regeringen eller haverikommissionen själva förstod det då? Det kan inte varit någon drömstart för varken Ingvar Carlsson eller Ines Uusmann att inleda sin statsrådstid med att få hantera Estonia-katastrofen.
I dokumentären visade det sig att det trots haverikommissionsrapporter och vittnesmål finns flertalet frågetecken som aldrig blivit utredda. Exempelvis kunde dokumentärfilmaren, som nu själv står åtalad för brott mot griftefriden, att det finns ett stort hål i skrovets sida. Något som varken regeringen eller haverikommissionen erkänt. Det finns sedan tidigare bevis för att det fraktats militärt materiel på Estonia, men det förnekades att så skulle ha skett vid förlisningsnatten.
Jag kan ha förståelse för att läget i Östersjön var minst sagt spänt under början på 90-talet. Sovjet-imperiet hade fallit och de baltiska staterna hade precis blivit självständiga. Men att utsätta så många civila människor för risken som det innebär att frakta militärmateriel på ett icke militärt fartyg övergår mitt förstånd.
Med den information som nu framkommit ser jag inte att det finns något annat alternativ än att regeringen tar initiativ till en ny utredning. Främst för att de efterlevande ska kunna få ett ordentligt avslut men också för att värna rättsstaten.
Ett land som försvarar demokratin och som i fortsättningen vill att dess invånare ska kunna känna tilltro till dess myndigheter kan inte mörklägga eller lägga locket på när det så uppenbart finns flertalet frågor som aldrig blivit besvarade, vittnen som aldrig blivit lyssnade på och människor som fortfarande lider och undrar vad som verkligen hände med deras anhöriga.
Elina Gustafsson
