Stig-Björn Ljunggren: ”Klåfingrandet på väg tillbaka”
Sensommaren 1977 kom jag hem från en lång utlandsresa och sökte upp mina kompisar hemma i byn med frågan: Hur går det? Är det katastrof?
Min nyfikenhet gällde vad som hänt efter att mellanölet försvunnit från livsmedelsbutikerna. Den sommaren, i halvårsskiftet, togs nämligen mellanpilsnern bort från livsmedelsbutikerna och ersattes med en betydligt blaskigare ”folköl”.
Det visade sig att katastrofen uteblivit. Systembolaget hade nämligen i sin klokhet, dagen efter att mellanölet försvann, lanserat starkvinsprodukterna Kir och Sangria.
Det blev för den uppväxande generationen utmärkta substitut för mellanölet. Och de som inte gillade sötslisket fick masa sig iväg till bolaget och köpa starköl, lite besvärligare att få tag på, men belöningen var en mer kraftfull berusning.
Den ena handen visste inte vad den andra gjorde. Med tiden visade det sig också att denna klåfingrighet straffade politikerna. Och de tvingades lätta alkoholpolitiken, införa kundvänliga plockbutiker, utbilda personalen och önska kunderna trevlig dag.
I stället för att uppfattas som en filial till dårhuset kom Systembolaget att bli en folkbildande institution med snabbkurs i Det Goda Livet.
”Den som varit på bordershopen i Puttgarten vet hur det ser ut: Folk lassar flak efter flak i bilen, låda efter låda, för att sedan åka hem till radhusområdet och öppna ett eget litet Systembolag i garaget.”
Men nu verkar klåfingrandet vara på väg tillbaka. Dagens Nyheter rapporterar att socialminister Lena Hallengren fått för sig att det är en styggelse att folk beställer hem vin på nätet - och får pavorna levererade vid dörren.
Tanken är att folk även i fortsättningen ska packa sig ner till bolaget och plocka på sig en helgmålsringande fredagspåse som alla andra, den folkhemska gemenskap som denna klang från flaskor symboliserat - och som präglat generationer av svenskar. Och som därför tydligen måste vara obligatorisk även i framtiden.
Att servicesamhället börjat vänja oss vid att få kläder, böcker och mat levererat till dörren, och även vin, verkar inte ha gått upp för socialministern.
Här i Blekinge kanske inte hemleveranserna är fullt så angelägna. Det dryga 100 företag som idag levererar vin har sannolikt mindre att göra där folk lätt kan åka till Danmark eller Tyskland för att handla.
Den som varit på bordershopen i Puttgarten vet hur det ser ut: Folk lassar flak efter flak i bilen, låda efter låda, för att sedan åka hem till radhusområdet och öppna ett eget litet Systembolag i garaget.
Det ideologiska i att värna Systembolaget till priset av att folk blir förbannade är svårt att se. Inte heller väljarstrategiskt lär det vara någon fördel. Kollegorna i regeringen borde upplysa sin kollega om detta.
Det vi minst av allt behöver nu är att medborgarna ser handlingskraft när det gäller onödigheter, men betydligt sävligare tempo när det gäller allvarligare frågor.
Kanske kunde ministern istället ordna så att Systembolaget också börjar göra hemleveranser? Eller finns det någon klausul i Januariavtalet som förhindrar att staten förbättrar sin service?
