Pärgrävarmentalitet
Dessa tankar dök upp när Sydöstran häromdagen skrev om hur dansbanan i Hörvik hade rustats upp av några lokala entusiaster. Ska det bli dans måste det finnas en dansbana.
Det där gäller oss själva också. Den som börjar passera 90-kilosstrecket med råge, drar på sig en åldersdiabetes, och märker att kroppen börjar förlora mot gravitationskrafterna, kan givetvis sätta sitt hopp till att pillertrillarna på Voodoo Vårdcentral kan ge lite lättnad genom att skriva ut något uppiggande.
Men det finns också en annan lösning. Nämligen att promenera mer, sluta sötsliska och lägga mer grönt på tallriken.
Det är du själv som har nyckeln till ett bättre liv.
Det har också varit den socialdemokratiske partiledaren Stefan Löfvens bistra budskap när han förklarat arbetslinjen: Socialdemokratisk jobbpolitik innebär att fler får en lite jobbigare morgon, men ett betydligt bättre liv.
””Det kan inte vara så att någon annan jämt fixar. Är diskmaskinen på jobbet inte urplockad är det en bra idé om du själv tar itu med jobbet. Det är ett bra sätt att bekämpa ”någonannan-ismen”.””
I grunden handlar detta om en folklig dygd, att alla ska bidra till vår gemensamma försörjning, att göra rätt för sig. Klipp dig och skaffa ett arbete! Städa ditt rum!
Vi kan också påminna oss Internationalens formulerar ett anti-räckmacksglidande i sina rader om framtiden där ”lättingen inte råda får.” och inga ”rovdjur på vårt blod sig mätta”. Dessa ord vibrerar av eget ansvar.
Den svenska coronastrategin bygger delvis på denna tradition. Den förväntar sig att människor själva tar ansvar. Vi blir förvisso påminda av markeringar på golvet i affären att hålla respektfullt avstånd. Personalen säger till om det behövs. Men i huvudsak handlar det om förväntan att folk själv fattar vad det handlar om.
Det kan inte vara så att någon annan jämt fixar. Är diskmaskinen på jobbet inte urplockad är det en bra idé om du själv tar itu med jobbet. Det är ett bra sätt att bekämpa ”någonannan-ismen”, för att använda ett ord som den tillträdande LO-ordföranden Susanna Gideonsson filosoferar kring i Dagens Nyheter häromsistens.
Gideonsson berättar hur hon själv brukar laga kaffeautomaten på jobbet, eller fixa andra saker som är trasiga. Det där ”någonannanismen” säger hon, ”det är i alla fall något jag inte lider av. Tvärtom. Jag kan inte sitta bredvid och kräva att andra ska göra saker utan att bidra. Det har följt mig hela livet.”
Denna attityd, säger hon, är formad av uppväxten: "Min moral är nog formad av småbrukarlivet i Västerbottens inland: Gnäll inte, det finns massor att göra, det är inget att åja sig över, bara att mata på. En slags ’pärgrävarmentalitet’.
Pärgrävarmentalitet var ordet!
Det där med ”pärgrävarmentalitet” skulle också kunna kallas för ”folkrörelsetradition”.
Eller för att citera den amerikanske svarte aktivisten Malcolm X: "Ingen kan ge dig frihet. Ingen kan ge dig jämställdhet eller rättvisa eller något annat. Om du är människa så tar du den själv.”
(Reds anm: ”Pärer” är vanligt ord för potatis…)
