Stig-Björn Ljunggren: ”Politisk karneval i Karlskrona”
Nu har denna karneval kommit på allvar även till Karlskrona.
Det var till och med så att de borgerliga partierna inte vågade samverka offentligt. Centerpartiet och Liberalerna vägrade att vara med på samma bild som Moderaterna. De var rädda att bli sammanblandade med högern. Det kunde kosta dem väljare.
På den tiden var dessutom Vänsterpartiet inte inräknade bland ”de demokratiska partierna” eftersom de fortfarande var en del av den sovjetiska kommunistiska rörelsen och därför inte bemöttes med respekt.
För att förstå hur dåtidens vänsterpartister sågs av de övriga partierna kan vi jämföra med hur Sverigedemokraterna behandlas idag. Och vill vi veta hur dåtidens moderater och vänsterpartister betraktade varandra kan vi studera hur illa Jonas Sjöstedt och Jimmie Åkesson går ihop.
”Ser vi oss om i Sveriges kommuner ser vi hur partierna skapar de mest märkliga koalitioner, beroende på det lokala läget. Det har blivit som i Brasilien – alla gör det med alla.”
Nu har denna karneval kommit på allvar även till Karlskrona.
På den här tiden hade vänstern affischer på röda knytnävar som dängde på högern: ”En rak vänster slår ut högern!”
Och moderaterna hade valaffischer på temat ”Högern att lita på!”.
Allt detta gjorde politik enkelt att förstå, oproblematiskt att förutsäga. Det var en tid då de politiska konstellationerna var lika regelbundna som Kalle Anka klockan 15 på julafton och färskpärer på midsommar.
Samt att statsministern med stor sannolikhet var socialdemokrat.
Tillvaron var linjär.
Men nu lever vi i det linjära sammanbrottets tidevarv. De enkla mallarna för att förstå tillvaron överhuvudtaget, politiken i synnerhet, är kraftigt försvagade.
Den djupaste innebörden av detta är – förutom att vi inte längre kan placera in politiska partier ideologiskt eller göra några vettiga prognoser om framtiden – är att det inte längre går att missa ett TV-program. De sänds när vi vill att de ska sändas. Glöm dumburken. Kolla på den mobila skärmen.
Vi har ett nytt politiskt landskap sägs det. Det är fel. Vi lever i ett landskapslöst tillstånd.
Det nya normala – det är att det sitter en kanalje i Vita huset. Att diktatoriskt lagda auktoritärer vinner val. Att arbetarklassen röstar med högern. Att asiatbuffén också erbjuder pizzabitar.
Ser vi oss om i Sveriges kommuner ser vi hur partierna skapar de mest märkliga koalitioner, beroende på det lokala läget. Det har blivit som i Brasilien – alla gör det med alla.
Nu har denna karneval kommit på allvar även till Karlskrona. När moderater, kristdemokrater och Vänsterpartiet uppträder tillsammans på den kommunala scenen förstår vi den djupaste politiska innebörden av det linjära sammanbrottet. Och inser att nu gäller det för de politiska partier som vill ta ansvar att se över sina strategier.
Fazendo tudo! som brasilianarna säger: Gör allt!
