Problemmåndag med Henrik Jönsson

I din bok ”Frihetligt självförsvar - Fälthandbok för individualister” (Samizdat Publishing) skriver du bland annat om hur vänstern lyckas skapa och behålla ”problemformuleringsprivilegiet”. Du lyfter fram en av vänsterns stora tänkare på 1900-talet, kommunisten Antonio Gramsci. Och det brukar sägas i hans efterföljd att politiken skapas nedströms från kulturen. Hur menar du?

– Poängen är vetskapen om att en stor del av slaget om makten utspelar sig mer i folks hjärta än huvuden. Eftersom jag är libertarian och står för frihet är min huvudfiende kollektivistiska idéer, vilka främst har drivits av socialisterna i 1900-talet. De har lärt sig av Gramsci genom att gräva djupa skyttegravar inom kulturområdet. Den borgerliga kultursynen har lämnat fältet fritt åt vänstern att äga kulturen. De borgerliga har tyckt att vänstern gärna får hålla på och apa sig på teatern. För då håller de sig borta från industripolitik och våra räntepapper …

Och på så sätt har vänstern lyckats bibehålla sitt ”problemformuleringsprivilegium”?

- Kultur är sega strukturer som tar lång tid att ändra. Eftersom vänstern dominerat eterburen media, tidningar och så vidare har det färgat av sig. Det har gjort det omöjligt att ställa vissa typer av frågor, att ta upp vissa vinklar.

Det är det som Gramsci kallar för ”hegemoni”. Den bestämmer vilka frågor som kan ställas. Kan du ge något exempel på hur detta fungerar?

- Vänstern säger sig vilja värna och skydda folk från att dö av fattigdom. Det vill vi också göra, säger de borgerliga. Då kommer de att hänga som en pendang till vänstern – och då är slaget ändå förlorat. Folk ser att vänstern vill väl, och att de borgerliga hänger på.

Men ingen vill väl att folk ska dö av fattigdom?

- Det vi vet är att under en lång tid har de fattiga blivit allt färre. Vi vet att folk överlag fått det bättre, tack vare kapitalism och globalisering.

I din bok har du något exempel på hur tyska affärsmän med förakt noterar att deras svenska kollegor inte har någon susning om kultur, inte vet något om opera och så vidare.

- Det finns ingen borgerlig kultur på samma sätt som Frankrike, England och Tyskland. Men här i Sverige så spelar de borgerliga golf …

Men finns det inte samtidigt en oerhört stor och stark apolitisk kultur, sånt som melodifestivaler, Netflix och liknande. Som inte har så stor politisk betydelse?

- Men även det som är icke-politisk kultur tenderar ändå ha utgångspunkter som är präglad av kollektivistiska tänkandet. De är inte politiska men ser det som naturligt att människor är offer, att de behöver vårdas av auktoriteter. De saknar en frihetlig människosyn som betraktar folk som rationella, de är inte optimistiska och ser inte att samhället måste bereda utrymme för den mänskliga kreativiteten.

Har du något exempel?

- Jag såg program på public service som helt ägnade sig åt att beskriva hur några personer blivit superrika på att de utvecklat ett vaccin. Det sågs som konstigt att deras företag därför fördubblat sin ägares förmögenhet. Är inte det självklart och bra? Men eftersom medierna badar i den kollektivistiska kulturen så framställs detta som konstigt.

Men många inom vänstern skulle säga samma sak, fast att populärkulturen håller fast människor i ett borgerligt tänkande, att det passiviserar och förhindrar folks frigörelse?

– Även denna förflackade kultur genomsyras i allt högre grad av postmoderna ideal, relativiseringar och godtyckligt uppställda maktanalyser baserade på kön, sexualitet och etnicitet. I min mening driver detta på integration av kollektivistiska ideal förklädda till progressiv rationalitet och framåtskridande.