Problemmåndag med Sydöstran
Några ämnen är självskrivna som klimatet, kriminaliteten, utanförskap eller brister i välfärden. Men vi kommer också att tillåta oss lite intressanta teorier och infallsrika vinklar. Samt älta några mindre frågor som vi kan irritera oss på, men som kanske faktiskt ändå döljer något större.
Och vi kommer i det längsta att försöka använda det pyspunkiga ordet "utmaningar" för vad som egentligen är "problem".
Som vanligt kommer vi att använda oss av intervjuer för att kartlägga vad det är för eländen vi har att ta itu med.
Vad kan då samtalen handla om?
Klimatet förstås.
” Även vi svenskar - som annars är maximalglobala, inte minst på grund av vår betydelsefulla exportindustri - har börjat dra öronen åt oss.”Stig-Björn Ljunggren
Krisen i vårt närområde, med antagonisten i öst åter på fötter, enligt spådomen vid murens fall: Nu drogs sladden till frysen ur - och börjar gamla motsättningar att tina upp.
Och vi lever i ”Asiens århundrade” ...
Nationalismen är på väg tillbaka och länder retirerar in i det gamla när omvärlden blir stökig. Även vi svenskar - som annars är maximalglobala, inte minst på grund av vår betydelsefulla exportindustri - har börjat dra öronen åt oss.
Digitaliseringen fortsätter att revolutionera våra liv och tillvaron styrs allt mer av Artificiell Intelligens och algoritmer. Detta rycker undan mattan för gamla näringar och ställer vår verklighetsuppfattning inför stora förändringar.
Allt detta går snabbt samtidigt som vårt demokratiska styrelseskick är långsamt. Alla tröga beslutsprocesser och seg lagstiftning bromsar.
Det är svårt att hantera en högfrekvent verklighet med ett lågfrekvent styrsystem.
Folk blir missnöjda. Människor flyr desperat från havererade nationer, som inte hängt med i utvecklingen. Vi har en ny folkvandringstid. Andra gör revolution vid valurnorna vilket öppnar upp för autokratiska ledare som förstår att utnyttja folkets vrede.
Vi får en auktoritär demokrati. Eller illiberal. Eller populistisk.
Det vi ofta kallat för ”globalisering” kan också ses som urbanisering. En stor majoritet av världens befolkning bor i städer. Landsbygden evakueras. Och många av dem som klarat utvecklingen bra - de urbana eliterna - har mer gemensamt med varandra än de har med ”lantisarna” i sitt eget land.
Det vi också ser är att den samhälleliga gemenskapen blivit allt mer fragmentiserad. Den nationella berättelsen står på svag sändning. Istället råder individualism, eller narcissism. Självförverkligande är större än alla andra drivkrafter.
Nationalstaterna är för små för det globala, för stora för individerna.
Ett annat sätt att tolka detta är att makten har lösts upp. Det finns inte längre någon beständig maktorganisation i samhället, utan allt flyter, allt förhandlas, att vara politiker eller makthavare är att vara en slags mäklare som för samman olika (och tillfälliga) intressenter för ett icke varaktig kontrakt.
Politikern blir en koordinator som hela tiden får bygga koalitioner, mer baserat på övertalning än tydligt maktspråk.Detta gäller också i samhället i stort, i organisationer, i partier, i företag etc.
Se där, några problem att bita i.
