Problemmåndag: Vad partiet har att göra
Jo, säger jag, vi är också optimistiska när det gäller partiets möjligheter i valet i höst. Men det finns en del problem också, eller hur?
Partigängaren håller med. Men vi är också överens om att huvudförklaringen till partiets framgångar är att det nya partiledarskapet lyckats slå fast en ”treenighet” som börjar fastna hos väljarna - och som går på temat brottsligheten (integrationen), välfärden (ta tillbaka kontrollen), och klimatet/jobben.
Eller nåt åt det hållet. Det sitter inte riktigt som en smäck ännu, som socialdemokraterna en gång lyckades med samlingsfrasen ”Vård Skola Omsorg”. Men det kommer.
Så hur ska då valet vinnas?
Partigängaren säger att det blir ingen popcornmaskin som häver ur sig politiska förslag dagligen i syfte att toppa nyhetsrapporteringen vecka efter vecka. Utan det ska vara en budskapsdriven kampanj, där partiet inte ska försöka trycka ner finurliga reformer i halsen på väljarna, utan istället lyssna och samtala om det folk tycker sig se: Nämligen att det är på väg att gå åt pipsvängen.
Den som vill sälja en lösning måste först sälja problemet. Och eftersom väljarna tycker att utvecklingen är dyster får inte budskapet vara att socialdemokraterna vill ha 4 år till!
Istället för att klappa sig själv på ryggen - och därmed försöka begå politiskt självmord - måste det socialdemokratiska budskapet vara att kommande mandatperiod måste innebära något nytt.
”Istället för att klappa sig själv på ryggen - och därmed försöka begå politiskt självmord - måste det socialdemokratiska budskapet vara att kommande mandatperiod måste innebära något nytt.”Stig-Björn Ljunggren
Men för att en sådan operation ska lyckas måste ett parti dels tala om att ”vi har ändrat oss”, dels visa detta i konkret gärning.
Den som säger sig ha slutat supa måste hålla sig nykter, typ. Talk the Talk, Walk the Walk, som de säger i Amerika.
Partigängaren och jag kommer slutligen överens om att när socialdemokrater är på bra humör, då brukar det sluta med att de berättar Stränghistorier.
På nätet cirkulerar just nu - apropå klädkoder och Engelska skolan - en anekdot om en skön och solig sommardag på den glada tid när Sträng var finansminister.
Förr förväntades statstjänare vara propert klädda. På finansdepartementet svettades kostymerna mer än vanligt. En uppvaktning till chefen anhöll om att få lätta på sin klädsel:
”Om det går för sig skulle vi gärna vilja arbeta i skjortärmarna. Det är så varmt idag.”
Strängs svar lät inte vänta på sig. ”För mig får ni arbeta i bara kalsongerna om ni vill.”
Sällan har väl en klädkod ändrats lika drastiskt av en person med stor pondus och beslutskraft, lyder en av kommentarerna på nätet.
Visst. Det är just nu ett starkt efterfrågad egenskap hos politiker. Någon som har en tydlig ordergivning utifrån rådande omständigheter, inte farfars tumregler Någon som ger intryck av att ha lärt sig något av det förflutna i syfte att gå vidare i utvecklingen. Politik utifrån nuvarande verklighet, inte dåtidens ordningsregler.
Det är det problemet socialdemokraterna just nu brottas med att övertyga väljarna om: Vi har reformerat oss själva och har därför gjort oss kapabla att reformera Sverige.
