Samtal kring Palme och ledarskapet

Ledare Artikeln publicerades

Den gångna helgen blev jag intervjuad av en student kring Palme-mordet. Temat var hur händelsens spridning och hur kommunikationen gick till. Spännande hur mycket man minns efter alla dessa år, detaljer, reaktioner som har etsat sig fast.

En fråga som jag fick var om jag trodde att samhället hade sett annorlunda ut om Palme hade levt vidare. Min reflektion var inte att falla ner i en enkel "Palme-nostalgi" utan försöka resonera vidare kring vad som kunde skett.

Politikens innehåll hade kanske inte sett speciellt annorlunda ut. Globaliseringen och makro-trenderna hade säkert sett lika ut även med en Palme i livet.

Däremot hade Palme en mycket direkt kommunikationsmetodik. Hans briljanta förmåga att fånga och forma åsikter hade mött ett samhälle där kommunikationen i sig har genomgått ett paradigmskifte. De ibland ögonblickliga utspelen hade säkert både förgyllt tillvaron för många men säkert brutit tillvaron för andra.

Flera av de utspel som Palme gjorde var inte alltid de mest genomarbetade. Det var inte mycket konsekvensanalys och strategidiskussioner utan ilska och känsla. Älskad och hatad. Politik på riktigt.

Vi är många som påverkades av en ledare som gick före, formulerade ståndpunkter och tog strider. Palmes relation till opinionen präglades av den dubbla uppgiften att både lyssna på den och samtidigt ha modet att påverka opinionen.

Det var ett tag sedan vi såg en socialdemokratisk ledare med förmågan att fånga tiden och formulera den. Med ambitionen att både lyssna på och påverka människor.

Behovet av en sådan kraft tvivlar väl ingen på. Tvivlar någon så kan det rekommenderas att följa SD:s landsmöte en stund på SVT play.

Det kräver självförtroende, vilja och förmåga. Framför allt en insikt om politiska ledares dubbla uppgift att både lyssna och påverka människor. När det förfaller till att bara följa opinionen då urholkas politik till grafer och åsiktstrender. En fattig tillvaro.