Söndagsskola om det politiska språket, "H"

Hybridkrig är ett ord som vi tyvärr tvingats lära oss. Det är beteckningen för krigföring som sker med en lång rad olika medel, en kombination av de vanliga militära medlen, men också irreguljära metoder exempelvis ekonomisk krigföring, sabotage, propaganda, IT-angrepp, ryktesspridning och ”troll” som förgiftar sociala medier.

Gränsen mellan krig med militära medel och andra metoder suddas ut. Gränsen mellan krig och fred likaså. En krigförande aktör spelar på många olika instrument och begränsar sig dessutom inte till ett visst geografiskt område utan kan sprida sina aktiviteter till många olika arenor.

*

Vi förknippar inte högeropinionen med en positiv inställning till sådant som samkönade äktenskap, homoadoptioner eller HBTQ-rörelsen. Men på senare tid har det till att börja med framträtt homosexuella som är aktiva i nationalistiska kretsar – ett tv-program om ”SD-bögar” väckte uppmärksamhet – och precis som på många andra ställen har öppnat upp för detta finns det givetvis också inom Sverigedemokraterna.

Så långt inget märkvärdigt. Vi har fått en värderingsrevolution som slagit igenom på nästan alla samhällsområden. Toleransnivån har höjts väsentligt. Ett exempel är principen om att vi ska få älska vem vi vill. Den är allmänt accepterad.

Men det är också här som kallas homonationalism också blir politiskt intressant: Det finns samhällsgrupperingar där homosexualitet inte är officiellt accepterad, exempelvis i vissa religiösa kretsar.

Vi hade nyligen i Karlskrona ett sådant exempel när en företrädare för den katolska kyrkan offentligt demonstrerade mot Pridefestivalen och deras – enligt honom – förvanskade användandet av regnbågssymbolen.

Men framförallt öppnar denna fråga dörren för en intensiv kritik av islam:

Den extreme nationalist eller xenofobiskt lagde som vill hitta en argumentationslinje mot denna religion har här en utmärkt utgångspunkt. Det handlar inte bara om att kunna kritisera islams brist på tolerans mot sexuella minoriteter, utan det är också lät att peka på att de inte vanligtvis accepter kvinnor som företrädare.

Denna strikta uppdelning utmanar det som blivit den svenska normaliteten – exempelvis att även kvinnor kan vara präster.

Och den homonationalistiska argumentationslinjen kan också utvidgas till att fråga folk på vänsterkanten – som länge drivit HBTQ-frågor och är väl hemmastadd i kampen för jämnställdhet – varför de är så mjuka i sin kritik av islam?

Vänstern har inte haft några problem med att kritisera svenska kyrkan på den tiden då kvinnoprästmotståndarna fortfarande hade makt. Men hur ser de egentligen på den islamistiska religionen inställning i dessa frågor?

Här har nationalisterna sett sin möjlighet att ge igen för gammal ost.

Däremot har vänsterföreträdare använt en liknande strategi i umgänget med islamska länder. Sverige har inte i diplomatiska sammanhang kunnat kritisera dessa på ett trovärdig sätt genom att anklaga dem för att vara ”medeltida”. Däremot har det gått lättare att ställa frågor om ”varför behandlar ni systematiskt kvinnor så illa”. Detta var i själva verket en av klorna i det som kom att kallas ”feministiska utrikespolitik”.

Allt kan sammanfattas i det enkla konstaterandet att den som är islamofob men inte vill benämnas som sådan har här en utmärkt möjlighet att kraftfullt kritisera denna religion på ett till synes anständigt sätt.

Att försvara rätten för människor att älska vem de vill är politiskt korrekt. Men det öppnar möjligheten att inom åsiktskorridorens gränser också ta avstånd från vissa religiösa kretsar.

Det som kallas för ”hygienord” är ord som organisationer, företag och personer använder för att visa att de är goda. Det är ord som värdegrund, transparent, kundfokus och flexibel.

Men hygienordens drottning är trots allt ändå ett annat ord: Hållbarhet.

Det förekommer överallt i alla sammanhang. Det började med att vara nyckelord för miljö och klimatfrågan, till att invadera i stort sett alla politikområden och tänkbara mänskliga sektorer. Exempelvis talas det om ”hållbar spelpolitik” eller om att göra militärövningar mer hållbara.

Den som inte generöst kryddar sina framställningar med ordet ”hållbart” kan inte betraktas som en anständig människa eller sammanslutning ...

Det finns säkert någon värdegrundsladdad projektgrupp och funderar över hur vapenexporten, förlåt ”vapenöverföringar”, ska kunna säljas in som mer ”hållbara” ...