Söndagsskola om nyttan av politisk idéfeber

Arbetarrörelsen har också - ovanpå andra revirstrider – konflikter som bland annat går mellan ”pragmatiker” och ”ideologer”, eller ”socialliberaler” och ”socialister”.

För moderaterna är den traditionella uppdelningen ”konservativa” och ”liberaler”, en idéfriktion som de försökt lösa genom att utropa sig som ett ”liberalkonservativt” parti.

När det gäller den saken finns i huvudsak två olika åsikter.

En uppfattning är att dessa två ideologier i det långa loppet inte kan samexistera. De är som vatten och olja. Till slut måste det ena eller den andra trängas undan. Det handlar om en antagonistisk motsättning som inte kan lösas upp, utan måste komma till ett slutgiltigt avgörande.

Ett argument för detta är att liberalism och konservatism uppkommit som en reaktion på varandra. Liberalismens stora genombrott på 1700-talet skapade sin motsats i form av konservatism. De senares motstånd riktade sig mot radikalismen – vilket också gjorde dem till självklara kritiker av socialism.

Och det var detta socialisthot har tvingat liberaler och konservativa att samverka i syfte att bekämpa sin gemensamma fiende. Ytterst var det kommunismens muller som fick liberaler och konservativa att börja dela tandborste.

När muren föll – och svensk socialdemokratin skruvade ner sina systemförändrande ambitioner – då föll också skälet till samverkan mellan konservativa och liberala bort. Det gamla politiska landskapet försvann.

Det är också det vi ser när ett högerblock av konservativa krafter bildas i svensk politik – och ett ”liberalt block” växer fram. Till försvararna av den liberala borgerliga demokratiska ordningen med parlamentarism och rättsstat hör nu också en och annan avmastad kommunist i vänsterpartiet.

Men det finns en alternativ uppfattning om liberalismen och konservatismen. Den hävdar att de mer varaktigt har vuxit samman och blivit något mer än en blandning, och snarare är att betrakta som en reagens, eller amalgering.

Även om liberalism och konservatism har olika bakgrund har de också många likartade tankegångar som gör att de skapar något nytt.

Enkelt uttryckt kan vi säga, att om konservatism innebär att vilja försvara något som är bra, då blir det också självklart att vara liberal, eftersom den ordningen – med exempelvis parlamentarism och marknadsekonomi – visat sig fungera utmärkt.

Liberaler har också förstått att deras individualism, frihetslängtan och tro på en marknadsekonomisk ordning måste baseras på en fundament av traditioner, institutioner och informella regelverk av den typ som konservativa försvarar.

Timbro har gett ut fyra små skrifter om liberalkonservatismen som vi ska återkomma till dem – men det bör redan nu understrykas att idékonflikter oftast har en positiv inverkan på en politisk rörelse.

Så länge motsättningen kan härbärgeras i samma organisation ger ideologiska diskussioner oftast upphov till nya politiska lösningar. Men det kräver att det är en rörelse som också tar praktiskt ansvar för sin omvärld. Blir det enbart en diskussionsklubb så är idédebatten rätt meningslös, utan ska det bli verkstad måste de politiska idéerna prövas i praktiken.

Om de ideologiska diskussionerna leder fram till konkreta åtgärder som fungerar, då kommer det att stärka den fortsatta debatten, men om det inte går så bra i verkligheten, då gäller det också att lära sig av detta.

Politiska motsättningar är med andra ord nyttiga om de hela tiden leder fram till praktiska lösningar. Som ger lärdomar till de ideologiskt intresserade snillena.

Så kan vi förklara socialdemokratins framgångar. Det är en politisk rörelse som ständigt tvingats pröva sina idéer på en bångstyrig och tjurig verklighet. Det som visat sig fungera har överlevt, utvecklats och ibland blivit riktigt bra. Resten har antingen kastats på sophögen - eller förvisats till söndagsskolepredikningar i slutna sällskap.

Således finns det ingen anledning för en politisk rörelse som vill utvecklas att försöka slå samman olika idériktningar till en desinfekterad monolit, utan snarare bejaka de politiska gräl som ideologier ger upphov till. Lite feber i partikroppen är bara bra.