Söndagsskola om rysk idéutveckling
Men frågan är om det verkligen är så simpelt. Förvisso finns det många forna Sovjetvänner som anser att dåvarande ledaren Gorbatjov vek ner sig alltför lättvindigt. Och det gav till resultat, anses det, att Ryssland kom att bli inringat av Nato och därmed det amerikanska imperiet. Ett missförhållande som nu ska rättas till.
Den ryska självuppfattningen – kombinerat med enkla krassa behov att utveckla sin ekonomi genom att kontrollera naturresurser inför en framtid med global kamp om exempelvis energikällor och metaller – är därför något betydligt större än det där som skedde efter att Lenin gjorde en palatskupp 1917.
En av de ledande ideologerna bakom det nutida ryska tänkandet är Alexandr Dugin. Denne filosofiske geopolitiker har producerat en lång rad böcker med starka ideologiska förtecken.
”Det Dugin hävdar är att världen kan delas upp i två olika block, Havet och Landet. De havsbaserade är de liberala demokratiska individualistiska länderna, med framförallt USA som ledande kraft, medan de landbaserade är nationer som Ryssland och Kina.”Stig-Björn Ljunggren
Det Dugin hävdar är att världen kan delas upp i två olika block, Havet och Landet. De havsbaserade är de liberala demokratiska individualistiska länderna, med framförallt USA som ledande kraft, medan de landbaserade är nationer som Ryssland och Kina.
Alexandr Dugin vill att dessa ska bilda ett ”Euroasiatiskt” block som ska nedkämpa den dekadenta och sönderfallande västvärlden, den ”atlantiska” ordning som tvingar fram en likriktning, där hela samhället, oavsett historisk bakgrund, modelleras om efter ett kapitalistiskt schema. Dugin är starkt fientlig till globaliseringen och vill skapa ett nytt Romarrike, med centrum i Moskva, och som sträcker sig från Lissabon till Vladivistok. Europa ska vända sig österut, inte mot väst och USA.
Han har lanserat sin ideologi som ”Den fjärde ideologin”. Enligt Dugin har tre ideologier misslyckats - kommunismen, fascismen och liberalismen. Genom att plocka element från dessa kan något nytt skapas, och denna fjärde ideologi ser han som en framtida plattform för en global samhällsförvandling.
Vad Dugin förespråkar är ett samhälle med den mångfald och oöverskådliga karaktär som kännetecknar Ryssland. Han vill också att staten ska vara underställd den ortodoxa kyrkan. Han vill ha en slags ”ny-traditionalism”.
Dugin var tidigare varit medlem i ett parti som hette ”Nationalbolsjevikerna”, som kan betraktas som en slags rödbrun eller rödsvart blandning av olika politiska idéer ur den ryska historien.
Således. Eftersom Alexandr Dugin sägs ha goda kontakter i Kreml och Putin lär ha lånat honom sitt öra finns skäl att tro att han lyssna på vad han har att säga. Inte minst därför att hans resonemang påminner om likartade tongångar här på hemmaplan från främst högerpopulisterna.
Det vi måste förstå är att militär makten inte räcker. Utan det utspelas ocksåett ”kulturkrig”, med en kamp om den ”mjuka” makten. Här agerar Dugin med sin förkunnelse, som har stark klangbotten i traditionella folkliga föreställningar om Rysslands särart och Västeuropas dekadenta sönderfall.
Mycket av det som Dugin framför verkar snurrigt, och han tvekar inte att låna in tankegångar från alla håll och kanter, en slags ideologisk pytt-i-panna som ibland verkar löjeväckande.
Men det motsägelsefulla och märkliga är inte något som denna slags tänkare bryr sig om. De ser istället strävan efter överlevnad, makt och expansion som det centrala. Inte ideologisk stringens. Logik är sånt som pratmakare och seminariefuxar kan ägna sig åt. Här handlar det om att hålla den oreflekterade handlingen i helgd. Går det så går det ...
