Söndagsskola: Om vad jämlikhet kan vara

Inte minst lönestatistik ger vid handen att det blivit en grotesk skillnad mellan lönenivåerna.

Oftast brukar detta följas av krav på högre skatter för de rika, förmögenhetsskatter eller andra insatser för att topphugga. Inte sällan med undertexten att dessa skatter kan lösa en del av välfärdens problem.

Dock är det sällan som vi får höra att skillnaderna borde mana till tuffare tag i löneförhandlingarna. Utan det är till staten som kraven ställs för att göra avståndet mellan högst och lägst mindre.

Kanske indikerar det fackets minskade makt. Arbetsmarknadskonflikter kan i ett globaliserat samhälle leda till att kapitalisterna schappar till en mer lugn och stillsam vrå av världen. Liksom lugn och förutsägbarhet drar till sig kapital.

*

Graden av jämlikhet i ett samhälle har också sedan 1912 kunnat mätas vetenskapligt med det som kallas ”Ginikoefficienten”, lanserad av den italienske statistikern och sociologen Corrado Gini.

I korthet fungerar Ginis modell så här:

Om en person äger allt i hela samhället är siffran 1. Resultatet 0 inträffar om allt är helt jämlikt fördelat. Det normala är att moderna länder ligger någonstans kring 0,40.

Det är lätt att kritisera Ginikoefficienten. Ungefär som BNP. Och IQ.

– För det första är jämlikhet som sådant inte lika lätt att mäta som till exempel BNP.

Jämlikhet är mer än lön, och pengar, anser nog de flesta. Det handlar om respekt för varandra, det som sammanfattats i formeln för ett folkhem: Där ska inte finnas några kelgrisar eller styvbarn ...

Ser vi tillbaka till 1980 med dagens glasögon kan vi ur detta perspektiv konstatera att det var ett jävla skitsamhälle.

Gini är dock lättare att hantera eftersom det ger ett vetenskapligt intryck att bolla med siffror hit och dit. Men vad säger det? Egentligen?

1980 var vi mer jämlika men vi hade varken hbtq-rättigheter eller fritt informationsflöde på internet. Synen på homosexuella var vedervärdig. Fördomar mot den som inte var ”normal” var fullständigt normalt!

Vi hade regimkontrollerade etermedier som inte tvekade en sekund att skriva folk på näsan. SVT stängde butiken tidigt på kvällarna eftersom folk inte borde nattsudda.

Utbildningssystemet var inte lika utbyggt och det var definitivt inte självklart att universitet och högskolor stod öppna för alla på samma sätt som idag.

Då var problemet ”den sociala snedrekryteringen”, att studiebegåvade arbetarbarn inte sökte sig till högre utbildning på grund av bristande traditioner, medan akademiker barn, studiebegåvade eller inte, mer eller mindre automatiskt skaffade sig en akademisk utbildning.

Denna tröskel för ett jämlikare samhälle är idag mycket lägre. Kanske är det till och med så att vi har för många som går vidare till högskoleutbildningar som egentligen inte behövs ...

– För det andra inser vi att varken en Ginikoefficient på 0 eller 1 är något att sträva efter.

Båda dessa resultat innebär ju att vi får det lika bra eller dåligt, oavsett vilka insatser vi som individer gör för att förbättra för oss själva eller för vår omgivning. Tanken att alla oavsett vad de gjort ska ha lika mycket i sin soppskål på kvällen är absurd. Men det är också uppfattningen att någon ska ha allt.

Det rimliga är att Gini ligger någonstans mellan ytterpunkterna.

– Den tredje insikten är att vi måste skilja på ”skillnader” och ”klyftor”.

Det som är skillnader mäts i stålar. Klyftor avgörs av sådant som förmågan att behärska språket, anställningsbarheten på arbetsmarknaden eller godkänt betyg från grundskolan. Kort sagt – vilka chanser en person har att förbättra sin tillvaro.

Vi har flera gånger på denna ledarsida med förtjusning citerat Per Albin Hansson när det gäller detta med jämlikhet:

”Jämlikheten betyder likställighet men icke likformighet, lika rättigheter och möjligheter för alla och envar, men intet tvång till att använda dem på alldeles samma sätt.”

Vad som skulle åstadkommas i ett socialdemokratiskt samhälle var en ordning ”där alla ha möjligheter att tillgodose rimliga behov och önskningar, äta sig mätta, bo ordentligt, kläda sig snyggt och ta del av den andliga kulturens goda. Det är icke fråga om alldeles lika stora stycken av kakan, det är en fråga om nog för alla.”

Alltså är jämlikhet att alla ska få tillräckligt för att kunna leva gott - och utveckla sin speciella förmåga vilken den nu kan tänkas vara: ”Jämlikheten skall icke leda till jämnstrukenhet, den skall istället låta allting växa efter sin egenart.”

Menade Per Albin Hansson. Och jämnstrukenhet, det får vi om vi överdriver Ginimåttet som politiskt ideal.

– Det kan också tänkas att vi föredrar ett ojämlikt samhälle – om det totalt sett är rikare.

Om vi är fem personer som ska dela på en burk bönor är det jämlikt. Men om fyra av oss får en grillad kyckling från Åhléns medan den femte får smörja kråset på Grand Hotel, då är det ojämlikt. Men vad väljer vi?

Det finns sådana intressanta undersökningar där folk får ta ställning till två exempel. Du och din granne vinner en miljon kronor var på lotteri. Eller du vinner 2 miljoner men grannen 10. Vilket väljer du?

För egen del skulle jag utan tvekan ta det senare alternativet. Men vad händer om vi skruvar på beloppen? Det är ett intressant tankeexperiment.

*

Allt detta sagt för att ge lite perspektiv på raset i jämlikhet från 1980. För visst är det ett ras.

Jämfört med andra länder är Sverige fortfarande mycket jämlikt. Men förändringen mot ojämlikhet är tydlig. Dessutom sker förändringen i en hastighet som är rekordartad.

1980 var höjd- och slutpunkten för en lång politisk kamp för jämlikhet. Det var också slutpunkten för ett ”gammalt” industrisamhälle, där fler människor gjorde samma saker än i dag.

Sedan kom en ny industriell revolution – digital, global och individualistisk. Maktbalansen rubbades. Och det är när historien ömsar skinn som Gini sticker i väg. Då kommer nya grupper av vinnare och förlorare, korten fördelas på nytt.

Slumpen ger nya segrare, nya förlorare. Aktier och bostäder har gett klipp som i grunden inte handlar om arbetsinsatser.

Vi har dessutom fått ett oerhört stort inflöde av människor från andra länder och kulturer. Det märks i statistiken när det gäller människors inkomster, men tydliggör också ännu mer det som Gini inte mäter, att jämlikhet också handlar om andra saker än sånt som det går att föra statistik över.

Men det som hände efter 1980 är inte att jämlikheten kom i strykklass, utan att samhället istället började utveckla ett annat projekt: Självförverkligandet.

Det får vi behandla i en kommande Söndagsskola.