Söndagsskola: Var inte idiot

”Dum” kan också gränsa till ”elak” eller ”stygg”. ”Dumma dig” säger vi till storebror när han river vårt pedantiskt ihopsatta legohus, inte av misstag, utan därför att han trots högre ålder har både sämre motorisk förmåga och fantasi.

Men den som är idiot är mer fast förankrad i en intellektuell bristsituation. Det är någon som mer eller mindre permanent saknar de kognitiva förutsättningarna att hänga med ”normaliteten”.

Och sett ur det perspektivet är vi alla idioter i mer eller mindre stor utsträckning. Vi kanske kan rabbla alla valrörelser från Ångköks-Olles dagar (1887) fram till 2022, men vet inte vad kilowatt är, trots att alla pratar om det.

Men, om vi ska vara noga, bör vi notera att ”idiot” från början betydde något rätt annorlunda än att vara korkad i största allmänhet.

För det är så, att grekerna lär ha använt beteckningen ”idiot” för den som ställer sig utanför samhällsgemenskapen och vänder den plats där ansvarsfulla medborgare samlas, torget, ryggen.

Vi kan därför, om vi känner till denna bakgrund, använda ”idiot” som beteckning för röstskolkare. Eller ”någon som ställer sig utanför”.

Det genomgående kännetecknet på dem som inte röstar är att det är rätt mycket annat som de också saknar, utöver sitt bristande medborgarskap, att de vänder gemenskapen, torget, ryggen.

Det är inte alltid de skarpaste knivarna i lådan som valskolkar, och ibland ett självpåtaget ointresse för sådant som inte är framför den egna näsan.

Det är här som grekernas ”idiot” passar in. Den beteckningen handlar inte om att vi ska se ner på dem som har så stora utmaningar att de inte riktigt hänger med, utan den passar som etikett på alla som av slöhet, ignorans, arrogans eller tillägnad okunskap inte gör sin medborgerliga plikt.

En hypotes är att denna slags ”idiot” också är samma människor som inte plockar upp efter sig i köket på jobbet.

Nu ska det i ärlighetens namn sägas att det finns en och annan person som medvetet inte röstar och som vi kan ha viss fördragsamhet med. Det är personer som av ideologisk, religiös eller filosofisk motivation ställer sig utanför. Det är personer som kan regentlängden, förstår varför elpriserna är höga och kan diskutera för- och nackdelar med den proportionella valmetoden jämfört med majoritetsval i enmansvalkretsar.

Alltså personer som av kunnighet ställer sig utanför. Men låt oss också säga att dessa är mycket få och att det antagligen är lättare att få syn på en varg i skogen än träffa på den politiskt medvetne valskolkaren.

Dessutom är det allra bästa för den som är förbannad på ”systemet” inte att stanna hemma utan masa sig iväg till vallokalen, ta en röstsedel och där skriva några korta kärnfulla synpunkter på systemet.

Vi har träffat samhällskunniga men arga medborgare som praktiserat denna metod och hävdar att det är en befriande känsla, nästan som att begära ordet på ett stormöte och skälla ut såväl fan som hans moster.

Visst, vi ska också ha respekt för alla som inte riktigt känner att de är med i det stora händelserna. Som inte vare sig har blivit inbjudna till samtalet på torget eller fått chans att träna på uppdraget att vara medborgare.

De medborgerliga färdigheterna är något som måste läras ut. Exempelvis genom att det i skolan finns aktiva elevråd där alla deltar; att idrottsföreningar och andra sammanslutningar som har ungdomar som medlemmar också har några av dem i styrelsen; att de politiska partierna tvingas att värva fler medlemmar under 70 och att vi på kommunal och regional nivå har breddar representationen, så att folk lär sig att ett samhälle inte bara serverar rättigheter utan också kräver en del plikter.

Ibland hörs argumentet att ”om jag röstar spelar det ingen roll, en enda röst kan inte avgöra”.

För det första är det rent sakligt fel, en (1) enda röst kan avgöra. Även om det inte händer så ofta, däremot kan något tusental röster tippa riksdagen åt det ena eller andra hållet. Vilket torde mer än väl motsvara alla som försöker slippa undan sin medborgerliga skyldighet genom att säga att ”min röst spelar ingen roll”.

Och av allt att döma är detta ett val där en bortglömd postsäck med röster som upphittas på tisdag eftermiddag avgör.

Filosofiskt är argumentet däremot starkare. En person spelar ingen roll. Men den som säger så kommer troligtvis att pipa om nåd i den händelse vederbörande får en pistol i tinningen. Plötsligt, som av en händelse, tycker sig personen ändå spela någon roll, trots att universum är oändligt och att det kvittar stjärnorna lika om någon är född eller död.

Slutsatsen blir att uppmana folk att inte vara en riktig idiot. Gå och rösta. Och om du inte gör det, men vill ha hedern i behåll, så får du också visa att du har elementära kunskaper om det svenska samhälls- och statsskicket.

Hur lyder exempelvis inledningen till i den svenska grundlagen?