Söndagsskolan: Tack för kaffet, kristendom

Ibland hävdas att vi måste förankra vår moral i någonting utanför våra mellanmänskliga förbindelser. Övertygelsen att det finns ett grundläggande regelverk för vad som är rätt och riktigt gör att vi kommer att leva fredligare än om allt bara är ett meningslöst slem som flyter runt i tomma intet.

Om inte annat så är det bra om folk tror att Gud ser dem och att den som syndar, om det så bara är att kasta en fimp, faktiskt får sitt straff. Något vi alla kanske skulle önska, men inte tror kommer att ske.

Men det går alldeles utmärkt att upprätthålla en värdegrund för ett samhälle utan att kalla in högre makt. Det kallas för uppfostran och därefter kamratlig dialog på temat att vi ska göra mot andra som vi själva vill bli behandlade.

Ibland hävdas också att någon måste ha skapat allt detta fantastiska som vi lever i. Någon har gjort liknelsen, att hittar vi en klocka på en leråker så tar vi för givet att någon lagt den där, inte att den uppkommit av sig själv ur leran.

Argumentet är förstås bestickande. Men om allting måste ha skapats av någon, vem har då skapat någon? Vem har skapat Gud? Ett svar är att Gud alltid funnits. Och då är svaret också att liv av olika sorter alltid funnits.

Och ett allvarligt argument utgår också från människors egen Gudsupplevelse. De har ”mött” Gud och är därför övertygade om dennes existens. Visst, det är svårt att tala om för folk att sådant de sett och hört inte finns. Men i så fall så kommer vi att tvingas acceptera att de som hävdar att de sett troll, rest med gröna män i rymden eller pratat med sina döda anförvanter har rätt.

Var och en sitt eget fantasieggande fakta?

Ett starkt argument är att religionen – i Sveriges fall kristendomen – bär upp en gemensam kultur. Det är en del av vår historia som inte går att tänkas bort.

Detta är sant.

För de flesta av oss känns det också mer naturligt att gå till en kyrka när något fasansfullt inträffat, om död och förintelse drabbat oss. Vi söker oss inte lika naturligt till kommunhuset eller skolans gymnastiksal.

Men det fina i kråksången är att allt detta kan vi ha utan att för den skull vara speciellt religiösa. Vi kan tacka de kristna för kaffet genom att fortsätta tradera deras tankegods och traditioner, men med samma torra materialism som vi brukar när vi analyserar bronsåldern eller vikingatiden.

De kristna har lämnat ett kulturarv för oss sekulariserade att bära vidare, på samma sätt som de själva sög åt sig av andra religioner och kulturer och formade dessa till något nytt och för sin historiska epok passande.

Men, och det är ett viktigt tillägg, det är också självklart att skolundervisningen ska tradera kunskap om kristendomen. Detta av den enkla anledningen att den varit betydelsefull för vår samhällsutveckling.

Den generation som nu växer upp, och som inte har en susning om ”Fader vår” blir urarva.