Stig-Björn Ljunggren: Auktoritär demokrati, tillfälligt
Ordet ”auktoritär” används ofta som ett skällsord, men precis som ”populism” ses som pestflagga, är det dubbeltydigt. Både auktoritär och populism har också ett stråk av positiv betydelse. Åtminstone i en fungerande demokrati.
Om de ledande krafterna i en demokrati slarvar med att lyssna på folket kommer de att reagera genom valurnorna. Då röster folk på någon som vill styra upp. Även om det är en populist som kräver hårda tag. Om folk tycker att det saknas en fast hand som styr riket, i synnerhet i kristider, då vill folk ha auktoriteter.
Auktoritär behöver inte vara illa. Om vi exempelvis anlitar en bilverkstad som är auktoriserad för ett visst bilmärke förväntas den använda originalreservdelar, ha personal som är utbildad på just det bilmärket, samt att verkstaden ibland kontrolleras så att de svarar mot de förväntade kvalitetskraven.
”Vi förväntar oss inte diskussion och omröstning om lämpliga åtgärder när ett hus i kvarteret brinner, utan då vill vi ha en uniformerad brandchef som står på ett biltak och delar ut kommandon.”
När någon talar med auktoritet – exempelvis en statsepidemiolog under en pandemi – så lyssnar vi mer än om vederbörande skulle kommentera en fotbollsmatch.
Men en auktoritär ledare då?
Vanligtvis menar vi att under ett auktoritärt styre så råder diktatoriska drag hos ledarskapet. De stiftar lagar som de vill, stänger ner oppositionella tidningar, fängslar politiska motståndare och ser till att de motkrafter som finns i samhället är starkt kontrollerade.
Men, har vi lärt oss, ett sådant ledarskap kan också ha folkligt stöd, om alternativet är kaos och ökad risk för våldsamheter. Eller smittspridning. Då vill vi ha beslut, inte diskussion.
Det är fullt möjligt för ett auktoritärt ledarskap att vara demokratiskt förankrad. Det är också därför som det finns acceptans för att den svenska regeringen får befogenheter att under den rådande pandemin agera utan att den politiska beslutsgången tar den traditionella vägen via riksdagen.
De flesta av oss tycker nog det är rimligt. Men att det måste vara kopplat till situationens allvar. Vi förväntar oss inte diskussion och omröstning om lämliga åtgärder när ett hus i kvarteret brinner, utan då vill vi ha en uniformerad brandchef som står på ett biltak och delar ut kommandon.
Vi behöver således bara skruva lite på orden auktoritär så inser vi att granne med det fula kan mycket väl något positivt finnas. En auktoritär ledare kan framstå som en auktoritet, alltså någon som kan sin sak, medan en demokrat kan vara en tramsnisse som gör mer skada än nytta.
Det som är uppgiften just nu är att se till att balansgången upprätthålls. Och så långt har det gått rätt bra här i Sverige, de folkligt valda har skött sitt uppdrag med auktoritet. Experterna har inte styrt, men de har haft stort inflytande.
Ser vi till opinionsmätningarna – så långt – har det dessutom gynnat ett kyligt ledarskap medan de professionella gnällmånsarna tappar terräng. Men när krisen är över, när det nu blir, får vi se om de extraordinära befogenheterna tonas ner och vi återgår till den traditionella modellen där vi samtalar före beslut. Den auktoritära demokratin är tillfällig.
Får vi hoppas.
