Stig-Björn Ljunggren: Intelligent som en hamster

Varför är en sådan skylt nödvändig? Borde inte folk fatta det ändå?

Förbudsskyltar sätts upp av en mycket enkel anledning. När vi gör det vi tycker är smart, riskerar summan av allihop bli något idiotiskt. Som att parkera så nära dörren som möjligt, i synnerhet om vi är lite trött i benen, så att konsekvenserna blir att folk inte kommer in med sina varuvagnar.

Det individuellt rationella riskerar att bli kollektivt irrationellt.

Alla som använder gemensamt kök på en arbetsplats känner till fenomenet. Problemet är inte det var och en gör, utan summan av alla aktiviteter. Därför behövs det påminnelselappar av typen ”Din mamma jobbar inte här”.

Samma fenomen ser vi nu också när det gäller Coronaviruset. Framförallt när folk hamstrar. De vill försäkra sig om att det finns jäst och mjöl hemma, tillräckligt med konserver för att uthärda en längre tids belägring.

Symbolen för detta har varit dasspapper. Och det har onekligen kommit att dra ett löjes skimmer över alla ängsliga hamstrare. Det främsta skälet till att folk har hamstrat har ju varit att andra gör det. En slags kollektivt sammanbrott som beror på att var och en sett till sitt eget bästa, i skuggan av en kollektiv inbillning.

Men nu är det på väg att bli allvarligare när folk också hamstrar mediciner. En brist på medicin till hjärtat, diabetes eller andra sjukdomar kan få betydligt större konsekvenser än att någon finner sig strandad på muggen utan toarulle.

Låt oss jämföra med hamstrarna. Alltså djuret, gnagaren med det latinska namnet Cricetinae, inte de krabater som förköper sig på toapapper.

Alla som haft hamster vittnar om att de är rätt smarta. De lär sig att kommunicera med människor för att tala om vad de vill – typ komma ut, få mat, och så vidare.

Så när vi säger ”hamstra” anspelar det på detta djurs vana att i sina gångar också upprätta ett skafferi (förrådskammare) inför framtiden. Trots att husfolket levererar ny mat varje dag.

Men hamstern gör inte detta därför att den är smart, utan den följer sin instinkt. Frågan är om vi människor också måste följa våra instinkter lika slaviskt? Eller borde vi kunna begära av folk att de är smartare?

Det finns, under vår civiliserade fernissa, också hos oss kultiverade pocketbokläsande yogautövande fotbollsälskande kulturvarelser, också en primitiv överlevnadsinstinkt. Det tar kommandot när vi blir hårt trängda.

Eller som när det gäller medicin och toapapper – när vi tror att det är fara å färde.

Således. Det är bra att regeringen bestämt att apoteken inte får lämna ut större mängd läkemedel än vad patienter behöver för en tremånadersperiod. Men också att det politiker och myndigheter fortfarande har som huvudlinje att lita till svenskarnas ”folkvett”.

Vi kan, med en och annan varningsskylt till hjälp, tro att människor i allmänhet är lite mer intelligent än hamstrar. Oftast.