Stig-Björn Ljunggren: ”Jag kan inte andas?”
Demonstrationen har väckt viss uppmärksamhet, inte minst på grund av pandemiförbudet mot större folksamlingar än 50 personer. Och dessutom det tumult som följde på demonstrationen.
Det finns ett par frågor som alla som planerar en politisk manifestation bör fundera på.
För det första. Är denna manifestation angelägen? Är det just här vi bör lägga vår energi? Eller finns det annat som just nu bör prioriteras? Är det till och med bäst att ligga lågt?
För det andra. Om vi nu ska göra en manifestation, hur ska vi organisera den för att få största möjliga effekt? Är det en demonstration? En ockupation? Uppvaktning av kommunalråd? Strejk?
När det gäller den första frågan är det uppenbart att det i USA finns goda skäl att protestera mot polisvåldet. Inte bara i det konkreta fallet, utan rent allmänt.
Men i Sverige? Knappast!
För det andra, om vi ändå tycker det är angeläget med en politisk aktivitet i Sverige med anledning av det som händer i USA, är det en demonstration på tusentals personer i Stockholm det som får bästa effekt?
Nej, det är det inte. Det förefaller som arrangörerna har glömt bort visdomen om att det gäller att välja rätt strid. Att tänka strategiskt. Och längre än näsan räcker.
Men kunde arrangörerna veta att fler än 50 personer tänkte ansluta? Och att det skulle uppstå bråk?
Ja, det kunde de. Alla någorlunda erfarna vet att demonstrationer riskerar att dra till sig ”äventyrare” som är mer ute efter action än politiska resultat. Det finns också ”provokatörer” som har uppdrag att ställa till med bråk för att smutskasta manifestationen.
Det är därför demonstrationsarrangörer också har ett ansvar för att hålla ordning i sina egna led. Det är rätt underligt att exempelvis angripa polisen för att några där ibland går över gränsen, men samtidigt inte kunna hålla ordning i de egna leden.
En annan aspekt på demonstrationen är att cynikerna får ytterligare belägg för att Stockholmarna inte ska kallas för ”nollåttor”, utan för ”99-or”, eftersom ”de är inte helt 100”.
”En annan aspekt på demonstrationen är att cynikerna får ytterligare belägg för att Stockholmarna inte ska kallas för ”nollåttor”, utan för ”99-or”, eftersom ”de är inte helt 100”.”Stig-Björn Ljunggren
Stockholmarna har redan, i mångas ögon, skämt ut sig. Genom sina skidresor. Tättsittande på krogar. Smittsamma äldreboenden. Och nu en jättedemonstration!
Och vad tänker folk som sliter i vården just nu, när de ser medvetet skapade smitthärdar?
En av plakaten under demonstrationen hade texten: ”I cant breathe” (”Jag kan inte andas”) som var vad den mördade George Floyd desperat ropade till polisen som höll knät mot hans nacke.
Ja, det är också en av symptomen när covid-19 slår till. Svårigheterna att andas, att det kan bli en dödskamp genom långsam kvävning.
Det är också genom att andas på varandra som coronasmittan kan spridas.
Det vore intressant att veta om den som textade plakatet tänkte på vilken koppling vi åskådare gör mellan coronan och demonstrationen.
Tänkte, som sagt.
