Stig-Björn Ljunggren: Kärnkraft i fickformat?
De argumenterar för att vi ska lätta på lagstiftningen så att det blir möjligt att bygga en ny generation små kärnkraftverk.
Därför är det fel att vi har en lagstiftning som förbjuder fler än 10 reaktorer. När till och med tätorter som Katrineholm kan skaffa en egen anläggning ...
Svaret från regeringen – och den socialdemokratiske energiministern Anders Ygeman – tycks vara att 1) Sverige har elöverskott så att det är ingen fara på taket, 2) ingen vill bygga nya kraftverk, 3) därför är det inte nödvändigt att ändra på lagstiftningen.
Slutsats: Vi har inget att bekymra oss över. .
När det gäller Kristersson/Sabunis artikel ska vi inte tolka den som att liberalerna nu är på väg att lämna samverkan med den rödgröna regeringen. Utan frågan om kärnkraft är är en sedan lång tid känd motsättning inom såväl arbetarrörelsen som borgerligheten, en fråga som klyver flera av partierna och blockbildningarna.
Det finns förstås taktiska skäl för bägge dessa partier att väsnas om kärnkraften. Liberalerna visar att de fortfarande existerar, att de inte är några knähundar till sossar och miljömuppar, och fortfarande står för en av sina profilfrågor.
Och moderaterna vet hur läget är: Inom arbetarrörelsen finns många industriberoende som är förespråkare av kärnkraft, inte minst inom de led varifrån statsminister Stefan Löfven har sina rötter.
”Inom arbetarrörelsen finns många industriberoende som är förespråkare av kärnkraft, inte minst inom de led varifrån statsminister Stefan Löfven har sina rötter.”Stig-Björn Ljunggren
Men vid sidan om de partitaktiska övervägandena är också energiförsörjningen en oerhört viktig fråga för såväl näringsliv som medborgare.
Folk tar det för självklart att det alltid ska finnas ström i vägguttaget. Om det skulle fallera, då kommer politiskt ansvar att utkrävas.
Dessa är också skälen till att det funnits ett hyggligt samförstånd om att svensk energiförsörjning måste ha långsiktiga politiska lösningar.
Här finns inte utrymme för några piruetter som äventyrar investeringar och tillväxt. Medborgarna och industrin behöver energi. Politikens uppgift är att se till att det fungerar.
De ska åtminstone inte ställa sig i vägen för utvecklingskrafterna.
Därför är det också bra om socialdemokraterna i regeringen gör tydligt att de tar frågan på allvar. Det går inte att som Anders Ygeman hävda att ingen vill bygga mer kärnkraft - och samtidigt hålla fast vid att lagstiftningen inte behöver ses över.
Varför förbjuda något som ingen vill göra?
Samtidigt är det inte heller trovärdigt att som moderater och liberaler gör, att dimmigt argumentera för en kärnkraftsutbyggnad utan att berätta vem som ska betala.
Och att inte med ett ord beröra säkerhetsfrågorna.
Om dessa reaktorer kommer att vara så händiga – det låter nästan på debattörerna som att de nya reaktorerna kommer att levereras i fickformat - finns det försäkringsbolag som är beredda att täcka kostnaderna om det går åt pipsvängen?
