Stig-Björn Ljunggren: Sverige runt hörnet
Den första frågan vi måste ställa oss är förstås vilket framtidsscenario som ska gälla. Många verkar föreställa sig att epidemin är på väg att nå kulmen, och framåt sommaren, eller i vart fall hösten, så kan vi återgå till det normala.
Kanske drar vi då slutsatsen att vi har överreagerat. Det här var allvarligt, men inte i den utsträckning som krävde en global nedsläckning. Andra kommer att hävda att vårens coronautbrott bara är en förvarning om framtiden. Snart får vi kanske en pandemi med betydligt dystrare konsekvenser. Och till hösten tar kanske coronan ett varv till runt jorden.
”Coronakrisen förstärker den nationalistiska trenden, både i dess mer extrema former med rasistiska undertoner, men också i modest utformning, som att ledande politiker ser till att ha sitt lands flagga på kavajslaget.”
Vi har inte svaret än.
Det vi tror oss veta är dock att krisen förstärkt några redan existerande trender.
Globaliseringen är på tillbakagång. Länder ser över sina egna intressen. Det är mer handelskrig än handelsavtal att vänta.
Vi ser en fortsättning av den geopolitisk förändring där USA är på väg tillbaka som den ledande nationen i världssamfundet, medan Asien, och då framförallt Kina, kliver fram.
Det vi nu avvaktar för att se, är om detta kommer att slutföras.
Det kommer också att bero lite på om demokratierna eller de auktoritära staterna har klarat pandemi bäst. USA eller Kina? Eller kombinationerna av demokrati och auktoritärt, som Sydkorea?
Coronakrisen förstärker den nationalistiska trenden, både i dess mer extrema former med rasistiska undertoner, men också i modest utformning, som att ledande politiker ser till att ha sitt lands flagga på kavajslaget.
Vad som händer med EU är en öppen fråga. Får vi odla den nordiska gemenskapen istället?
Det är också uppenbart att politiken är tillbaka i stan på allvar. De som förr gapade mest om att staten skulle hålla sig borta från näringslivet, ylar nu högst av alla om att staten ska göra mer.
Och därmed har vi också fått möjlighet att påminna alla som hävdat att Karl Marx är död om dennes utsaga: Staten är blott ett utskott som förvaltar borgarklassens affärer…
Krisen förstärker också en annan trend, nämligen att industrier och länder börjar se över sin självförsörjningsförmåga. Det går inte att förlita sig på att en globala arbetsdelningen fungerar, framförallt i kristider. Då måste det viktigaste finnas på hemmaplan.
Det kostar mer, men effektivitetsförlusten är ett pris för ökad leveranssäkerhet.
Kanske kommer vi till och med få se att staten och kapitalet samverkar för att ”återindustrialisera” Sverige?
Det som antagligen blir den mest intressanta konsekvensen av coronan, är att vi tar ett verkligt digitaliseringssprång. Färre resor och sammanträden, fler möten på nätet. Det blir hemarbeten (för alla som kan) och mindre kontorsytor, färre affärer och ännu mer näthandel.
Och självfallet även en ökad kontroll av medborgarna…
Vi vet att kriser (och krig) ger makthavarna extraordinära befogenheter som de sedan behåller när normaltillståndet inträder.
