Stig-Björn Ljunggren: Tvånget att tänka lagom nytt
Ett bra exempel på gränsdragningsfrågan berättade Hemmets Journal om härförleden. En artikel handlade om en människa i Kalmar som snarkade så mycket att hon fick ligga på balkongen.
Vi vet av egen erfarenhet att detta med snarkning är ett vardagsproblem som drabbar även de bästa av familjer.
”Vi vet av egen erfarenhet att detta med snarkning är ett vardagsproblem som drabbar även de bästa av familjer.”Stig-Björn Ljunggren
Det intressanta med Kalmarsnarkaren var dock att hon väl förvisad till sin sovplats, med Kalmarsund som enda vittne, upptäckte att hon sov mycket bättre.
Således tillbringar hon, året om, sin nattvila där. Om vintern förvisso i ett tält över sängen, men ändå.
Kanske säger det oss, att en omgivning som ställer krav också kan ge injektionen till ett nytt sätt att tänka. Tvång kan bli en del av förnyelsen. Rent av en befrielse.
Det är också det som är tanken bakom skolplikten. Det är ett system där föräldrarna lämnar bort sina barn strax efter födelsen, för att sedan, efter ett tjugotal år av befriande pedagogik, få levererat en självförsörjande, dygdig personlighet som ger familjen stor ära – och folkhushållet ett rejält bidrag i form av arbetskraft och skatteinbetalningar.
Drömmen lever stark om att skolan, trots att den tvingar frihetsälskande unga människor att sitta sammanpackade med personer som de själva inte valt, ska innebära en språngbräda ut ur okunnighetens och det andliga förtryckets träsk.
Alla partier, organisationer och branscher anser att skolan är det instrument som ska leverera lösningen på deras upplevda problem. Allt från brist på svetskunniga till krav på ökade kunskaper om hållbarhet - skolan ska fixa't!
Eller ta det där med slöja i skolan. Kommunledningen i Sölvesborg vill införa ett slöjförbud för barn och elever i skolorna, men även för vuxenutbildning och kommunanställda i förvaltningar.
I Sydöstran igår kunde vi ta del av Louise Erixons argumentation, om att slöjförbudet handlar om att stå upp för förtryckta kvinnornas rätt till frihet - ”Rätt att känna vinden i håret”.
Det låter som en vinnande valslogan, ”Förbjud slöja! Ge alla frihet att känna vinden i håret!”
Att skolan med olika åtgärder försöker uppfostra barnen på ett eller annat sätt är som sagt något alla partier tycker. Fast de har alla fokus på olika moment som de anser bör vara obligatoriska.
Det verkligt intressanta med Louise Erixon är hennes fortsatta argumentation för ”vind i håret”:
Flickorna ska ha rätt, skriver hon på Facebook, att ha ”fina frisyrer i håret och leka frisör med andra flickor”.
Således. Befria flickorna från slöjor, så de kan känna vinden i håret, och leka frissa ...
Jag antar att det också i så fall borde ingå i skolans frihetskamp att pojkarna ska ha rätt att ha basebollkeps inomhus. För om skolan ska befästa uppfattningen att flickor ska leka frissa, så bör grabbarna leka rörjocke, bilmekaniker eller betongarbetare?
För det tycks vara så, att i det här fallet ska skolan bekämpa ett slags fördomar för att kunna bevara andra. Tvånget att tänka nytt gäller i Sölvesborg endast ett begränsat område.
Tänk gärna nytt. Men gör det lagom.
