Stig-Björn Ljunggren: ”Under ytan med Hultqvist”
Försvarsminister Peter Hultqvist har varit i Karlskrona. Han dök upp för att sedan dyka ner. Tillsammans med sin finske kollega Antti Kaikkonen tog han nämligen ubåten HMS Halland på en liten provtur.
Det syntes på Hultqvist att han gillade läget. Och att han var stolt över att, innan avfärd, kunna redogöra för den alltmer fördjupade integrationen av svensk och finsk försvarsmakt.
Vad han egentligen sade, under ytan, är att våra länder är så nära en militär allians det går att komma utan att vara det. Länderna samverkar så långt det går - operativt och utrikespolitiskt - samtidigt som de bevarar sin egen självständighet.
Sverige och Finland är som ett gammalt särbopar, som är tillsammans fast de en gång i tiden tvingades skilja sig, men som ändå inte tar steget fullt ut och flyttar ihop igen. De har också en lynnig föredetting i öster att ta hänsyn till, och en god intim vän i väster att ibland dejta med.
Vi är två länder i en enhet. Sverige och Finland splittrades i början av 1800-talet när vi drogs in i Napoleonkriget och Ryssland anföll. Det var det en hårsmån från att vårt land helt styckades upp av de krigförande länderna. Det var också detta trauma som lärde Sverige att det kan blir dyrt för ett litet land att försöka lägga sig i de stora drakarnas uppgörelser.
Vi förstod i fortsättningen att försöka praktisera neutralitet när övriga Europa krigade.
”Neutralitet är inte något vi valt för att det är så fint och moraliskt. Utan därför att det ökar våra chanser att bevara rikets relativa självständighet.”Stig-Björn Ljunggren
Således har vi i över 200 år försökt hålla oss utanför allianser med främmande makt. Att upprätthålla en egen försvarsförmåga. Att liksom Orsa Kompani inte lova något bestämt. Men också att Finlands och vårt öde är intimt förknippat med varandra.
Ofta hör vi den kända frasen om att vi ska vara alliansfria för att kunna ställa oss neutrala i händelse av krig. Det sägs att denna princip tjänat oss väl. Men nästan alltid glöms bort den tredje delen av denna doktrin, nämligen att denna politiska linje, för att bli trovärdig, måste backas upp av en stark försvarsmakt. Det är dyrt att vara självständig, och det är en sanning som ofta göms under ytan när våra politiska företrädare under sina söndagsskolepredikningar ska säga vackra saker om svensk utrikespolitik.
Den som bäst formulerat den svenska utrikespolitiska doktrinen är Olof Palme, som 1961 uttryckte det på följande sätt:
”Den grundläggande principen för svensk utrikespolitik är att Sverige i fred skall stå utanför stormakternas allianser och i krig upprätthålla en strikt neutralitet. Till stöd för denna utrikespolitik, ett efter förhållandena starkt försvar.”
Konsekvensen av detta är exempelvis att eftersom vi av goda skäl valt att stå utanför Nato kommer det också att kosta en slant. Vilket innebär att det krävs politiska beslut som prioriterar försvarsmakten, i synnerhet i ett läge där allt tyder på att vi lever i förkrigstid.
