Till Hans Bülows minne

Som Hans efterträdare fick jag bra hjälp av honom att komma in i arbetet. Hans djupa kunskaper om Blekinges politiska liv - förvärvad som mångårig kommunreporter - gjorde honom till ett viktigt bollplank.

Vårt sista samtal, häromveckan, kom att handla om vilken inställning vi borde ha i diskussionen om yttrandefrihetens gränser. Vi var rätt överens om att inte ta några panikartade beslut om att inskränka den.

Men typiskt för oss båda - vi ville hellre resonera än slå fast en tvärsäker linje. Kanske en egenskap vi hade gemensamt eftersom vi bägge fick en del insikter efter våra vänsterradikala utflykter på sjuttiotalet.

Samtidigt kunde Hans vara oerhört tydlig i sin kritik mot odemokratiska rörelser, en oresonlig antinazism och försvar av utsatta grupper. Exempelvis var han mäkta upprörd över att vissa politiker inte ens vågade hissa en Prideflagga när deras politiska kompanjoner motsatte sig detta.

Som sagt. Beskedet om att Hans gått bort kom inte oväntat. Men det är svårt att förbereda sig för att säga något vettigt när någon går bort. Men uttrycket om att när en människa går bort är det som ett helt bibliotek brinner ner passar oerhört väl när det gäller Hans.

Tankarna nu går främst till Hans familj. Och de många läsare som kommer att sakna Hans Bülows penna, hans kunniga och insiktsfulla kommentarer, väl researchade och uppdaterade.

På sociala medier finns många röster om Hans Bülow som är träffande:

”Kommer aldrig glömma de korta, men alltid oerhört innehållsrika samtalen vid kaffeautomaten på centralredaktionen i Karlskrona”; ”Hans var påläst, engagerad och sympatisk. Man kom inte oförberedd till hans intervjuer”; ”Tänker på hans nära och kära och minns våra samtal om jämställdhet”; ”Så sorgligt! En kollega/meningsmotståndare jag alltid uppskattade att prata med”; ”En eftertänksam och förnumstig röst har nu tystnat alldeles för tidigt”; ”kommer aldrig glömma dig och hur du fick mig att våga skriva” ...

En av de sista texterna Hans skrev hade rubriken ”Första maj, i folksjälen”.

Det var en mycket typisk Bülowtext. Först fakta med perspektiv som kräver kunskaper om historia:

”Firandet av Första maj har i borgerliga kretsar dödförklarats många gånger under efterkrigstiden. Likväl lever traditionen kvar. Att samlas under fanorna och ställa krav på ett mer rättvist samhälle är ett demokratiarbete.”

Men, skriver han, firandet är en del av den svenska folksjälen och de borgerliga har inte lyckats sitt eget Första maj, även om de försökt. Och sen en ironisk slutkläm:

”Vid ett förstamajmöte på Hasslö för några år sedan föreslog dåvarande LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson att de borgerliga kunde samlas 1 april istället. Men det har ingen nappat på.”

Fakta och insikt, avslutat med ett fniss. En perfekt kombo signerat Hans Bülow.

Tack Hans för dina insatser!