Vänstern har en läxa att göra
Det fanns istället en nyfikenhet på vad Vänsterpartiet står för när partiledaren skapat en ny röd-blå axel i riksdagen mot den sittande rödgröna regeringen. Ändå fick Jonas Sjöstedt få frågor om samarbetet högerut.
Men en frågeställare var bekymrad över att Sjöstedts parti numera kan buntas ihop med högern, inte minst med SD. Det skadar Vänsterpartiet.
Sjöstedt vill i likhet med andra ledare för Vänsterpartiet och tidigare Vänsterpartiet kommunisterna vara en vänligt pådrivande kraft mot Socialdemokraterna. Det är trots allt Sjöstedt som släppt fram Stefan Löfvens regering. Att Löfven i det här läget lovar Centern och Liberalerna att hålla Vänsterpartiet utanför allt inflytande provocerar naturligtvis Vänsterpartiet.
Det Jonas Sjöstedt säger påminner mycket om vad många socialdemokrater säger och tycker om Stefan Löfvens Januariavtal med de nyliberala partierna.
Exempelvis låter Daniel Suhonen i s-föreningen Reformisterna som Jonas Sjöstedt. Socialdemokratiska Reformisterna gör samma analys av svenska klassamhället som Vänsterpartiet gör. Den ökade ojämlikheten i Sverige hotar generella välfärden och sammanhållningen i samhället.
Jonas Sjöstedts argument och retorik påminner i långa stycken med de analyser som LO:s ordförande Karl Petter Thorwaldsson gör. LO-ordföranden talade i höstas på Vänsterdagarna i Göteborg inför församlade vänsterpartister från hela landet. I sak är LO lika kritisk och främmande för skrivningar i Januariavtalet som Vänsterpartiet är.
Kritiken biter inte mot Sjöstedts utskottsinitiativ med högern i riksdagen med udden mot den s-ledda regeringen. Vänsterledaren vill inte ha nyval och han kan inte tro att en socialdemokratisk statsminister driver igenom beslut om sämre anställningstrygghet och högre hyror.
Självklart finns det också röda linjer för LO. Det råder just nu ett nytt rosornas krig i arbetarrörelsen om dessa röda linjer. Eftergifterna hos socialdemokratiska partiledningen blir till slut för många. Det får vara nog med ”liberala reformer” som står i strid med vanliga löntagares intressen.
Sjöstedt vill gärna gå i takt med den växande klimatrörelsen och betonar feminismens betydelse för att stärka kvinnorna - inte minst kvinnorna i Kommunal.
Det hörs ingenting av gammaldags socialistisk plakatpolitik när Sjöstedt talar. Han är i själ och hjärta en reformist som borde ha kunna dra till sig fler missnöjda socialdemokrater till Vänsterpartiet. Nu går många tidigare socialdemokratiska väljare till SD. Det är ett nederlag för arbetarrörelsen. Det är också ett nederlag för Vänsterpartiet.
Det finns anledning att göra självkritik i hela svenska vänstern till varför en stor del av arbetarklassen sympatiserar med ett högernationalistiskt och främlingsfientligt parti. De gamla marxistiska analyserna om arbetarklassens klassintresse fungerar inte längre. Vänstern har en läxa att göra inför nästa val.
