"Desperat regim" firar under brinnande krig

Pompa och ståt, militärparader i alla stora städer och på senare år även civila som hedrar sina i andra världskriget döda eller stridande släktingar under "Det odödliga regementets marsch". Från att under sovjettiden ha existerat i skuggan av den stora revolutionsparaden i november, har segerdagen i Putins Ryssland vuxit till den viktigaste nationella högtiden. Inte ens under pandemiåret 2020 ställdes firandet in, även om det flyttades till juni.

Årets firande av segerdagen har bantats med över en tredjedel av det normala, i skenet av Rysslands krig i Ukraina. Endast 131 markstridsfordon deltar till exempel, att jämföra med i fjol då Ryssland skickade 198 markstridsfordon till firandet, rapporterar Forbes.

Också antalet stridshelikoptrar har kraftigt decimerats, och de modernaste ryska stridsplanen saknas helt i paraden i år på grund av stora förluster i fält.

Efter att ha tonats ned av Stalin redan 1947 återkom segerdagen i full skala under Sovjetledaren Leonid Brezjnev 1965, och militärparader började återigen genomföras i de stora städerna den 9 maj varje år. Fortfarande var dock revolutionsparaden på hösten det stora evenemanget.

Efter Sovjetunionens fall gjorde president Boris Jeltsin sitt bästa för att komma bort från det bombastiska och militaristiska, berättar Rysslandsexperten Gudrun Persson på FOI.

– Han byggde till och med ett kapell på Röda torget för att hindra dundret med stridsvagnar, säger hon.

Med Putin förändrades detta successivt.

– Under Putins tid har man väldigt tydligt från den ryska ledningens sida börjat använda historien som ett säkerhetspolitiskt instrument, och en av grundpelarna i denna syn har varit den 9 maj.

– Det blev väldigt tydligt från 2004–2005 att detta var en källa till stolthet. Då började man också införa militär teknik i större skala, och köra med attrapper på kärnvapenbärande missiler, säger Gudrun Persson.

Som mest deltog över 16 000 man i Moskva, mot normalt kring 11 000–12 000. Under president Dmitrij Medvedev 2010 inbjöds militär från Storbritannien, Frankrike och USA för ett gemensamt firande. Det blev en engångsföreteelse.

För den ryska ledningen och Putin är segerdagen en viktig del i bygget av Ryska federationens identitet.

– Innebörden är att det här är en dag då kan vi vara stolta, minnas våra döda, och visa att vi är mäktiga militärt. Det är en del av maktprojektionen både inåt och utåt, säger Gudrun Persson.

Kristian Gerner, professor emeritus i historia och Rysslandskännare vid Lunds universitet, går ett steg längre i sin beskrivning av segerdagens vikt för Putin.

– Putin har upphöjt segerdagen den 9 maj till ett eget Rysslands grundningsmyt – det är det viktigaste i hela världshistorien och Ryssland befriade mänskligheten från fascismen, som han sade då. Men sedan har Putin bytt språk och sagt att han bekämpar "nazismen i Ukraina", säger Gerner.

Att fira segerdagen som vanligt medan kriget pågår i Ukraina ser Kristian Gerner som "oerhört konstigt", men också som en världshistorisk händelse:

– Vi befinner oss vid en regim som är lika desperat och verklighetsfrämmande som Hitlers regim våren 1945.