Kirurg: "Finns inget material för operation"

Morten Kildal arbetar till vardags som plastik- och brännskadekirurg på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Hans institution har sedan flera år tillbaka ett samarbete med Läkare utan gränser, och det är därför det blev aktuellt för honom att åka till Ukraina. Uppdraget innebar bland annat att inventera vilka behov av stöd och hjälp sjukhuset i Lviv har för att kunna behandla brännskador och stora sår på bästa sätt.

– Avdelningen hade fått massor av material och utrustning, men eftersom ingen frågat vad den behövde så fanns det inte material för att operera och transplantera brännskador, berättar Morten Kildal.

Han berömmer kunnandet hos de ukrainska läkarna och sjuksköterskorna som han arbetade tillsammans med under de två veckorna. Han inriktade sig på att göra arbetet effektivare när det gäller att operera tidigare och täcka såren med hud, ge bra smärtlindring, göra såromläggningar och förbättra hygienrutiner.

Många av patienterna kommer från områdena i öster där striderna pågår. Läkare utan gränser har organiserat och byggt om två tåg som kör till frontområdet och hämtar upp patienter som får vård under den tolv timmar långa transporten västerut till Lviv där de senare fördelas på sjukhusen. I Lviv finns 55 platser för brännskadade och ytterligare 15 platser är på gång.

– Ett mindre antal av de brännskadade kommer att behöva vård utomlands för att de inte ska få men för livet. Det finns en stor vilja att hjälpa dessa patienter i Europa, men man måste nu jobba med att få i gång även de vårdkedjorna.

Morten Kildal konstaterar att den ukrainska vården är under en extrem press och en av de stora utmaningarna är att hålla i gång den allmänna sjukvården – att kunna behandla dem som till exempel drabbats av hjärtinfarkt eller behöver vanliga mediciner för sina kroniska sjukdomar.

Han observerade också ett stort psykiskt lidande.

– När jag gick runt på avdelningarna så såg jag ett enormt psykiskt lidande. Här behöver man verkligen stödinsatser i det psykosociala arbetet. I Lviv gick flyglarmet en till fem gånger per dygn, att bara leva med det är otroligt pressande.

Samtidigt upplevde han ett starkt engagemang och fokus bland de ukrainska läkarna och sjuksköterskorna.

– Jag gick därifrån med en väldigt stark känsla av att detta är något som vi kan och måste göra tillsammans för alla dessa människor som plötsligt har drabbats av ett förödande krig.