Lovisa, 18, om skolstressen: ”Många gråter sig till sömns"

En kylslagen aprildag. Lovisa Grünfeld möter upp i skolans entré. Där har vintertäcket ovanpå glastaket smält bort och nu skiner i stället vårens solstrålar över eleverna som rör sig mellan korridorerna – snart en sista gång, för flera av dem.

– Detta är det bästa, säger hon och pekar upp mot de skyltar, målade i svenska flaggans färger, som hänger vid trappan och räknar ner dagarna till studenten.

Lovisa Grünfeld går sista året på Knut Hahnsskolan i Ronneby och längtar tills hon får sjunga om studentens lyckliga dag. När hon äntligen kan få chansen att andas igen.

– Jag har varit så trött dessa tre åren. I stället för att lägga in en sista växel för att få bra betyg känner jag nu mest bara att jag vill få det överstökat, säger hon.

Hon är en av många unga som drabbats av psykisk ohälsa – något som hon själv berättade om i en insändare som blev förra årets näst mest lästa text på Sydöstrans hemsida.

För Lovisas del har prestationsångest i skolan spelat en stor roll. Född år 2000 tillhör hon den årskull som efter en lagändring var först med att få betyg från årskurs 6.

– Redan då började betygshetsen. Man var tvungen att prestera på ett helt annat sätt, eftersom man skulle betygsättas.

Lovisa Grünfeld berättar att hon lyckades få väldigt bra betyg, men att för henne medförde det en press som hon tog med sig in i högstadiet.

– Det kändes kul, men samtidigt kändes det också som att jag var tvungen att upprätthålla det. Om jag fick så bra betyg i sexan fick jag inte bli sämre i sjuan. Men det blir ju svårare för varje årskurs.

Hon menar också att den nya betygsskalan innebär bland annat att det blivit svårare att få högsta betyg.

– Samtidigt finns det en okunskap kring hur stor skillnad det är mellan A och MVG. Har ens syskon lyckats få MVG känner många att de också måste få högsta betyg, men det är svårare i dag.

Ju närmare slutet på högstadietiden kom, desto mer stressad kände sig Lovisa.

– Det kändes som att betygen var galet viktiga. Att hela min framtid hängde på det. Nu när jag snart tar studenten känns den stressen så onödig.

Men då var känslan annorlunda.

– Det kanske låter konstigt att någon som bara är 15 år går in i väggen, men för mig var det så. Stressen hann aldrig lägga sig under sommarlovet. När man går ut nian förväntas det att man ska börja jobba varje sommar. Annars ses man som lat, samtidigt som man behöver det till sitt cv.

Första dagen på gymnasiet kände hon allt annat än framtidshopp.

– Min känsla var att ”jag kommer inte att klara detta”.

Även om Lovisa Grünfeld tycker att det är positivt att det på gymnasiet inte är lika många olika kurser som man läser samtidigt, jämfört med i grundskolan, har hon saknat en chans till återhämtning.

– Efter att jag gått ut ettan vaknade jag upp i panik för att jag trodde att jag har glömt lämna in något. Det tog halva sommarlovet innan jag kunde släppa det. Jag kände mig inte klar med ettan fastän jag var det.

– När jag kom tillbaka till skolan efter sommarlovet kände jag mig utmattad igen efter bara någon vecka.

Lovisa Grünfeld säger att inför studenten har stressen återigen trappats upp. Det märker hon också bland andra jämnåriga.

– Det är just nu på en nivå som är obeskrivlig. Folk gråter sig till sömns för att de är så stressade och panikattacker har blivit en del av folks vardag. Vissa känner sig tvungna att sjukanmäla sig för att kunna vara hemma och plugga ikapp.

Själv märker hon av den psykiska påfrestningen fysiskt genom en ständig trötthet.

– Oavsett hur länge jag sover är jag alltid lika trött. Samtidigt är motivationen obefintlig. Det finns ingen energi kvar. Tidigare ville jag prestera, men nu vill jag bara få allting inlämnat och klart.

Lovisa Grünfeld menar att det också är andra saker som bidrar till att många till slut mår dåligt för att de inte har tid till återhämtning. Förutom att sommarjobba känner hon flera som arbetar extra på kvällar och helger för att kunna ha råd med till exempel körkort och studentfirandet.

En annan faktor tror hon är social stress.

– Att ha ett socialt umgänge ses nästan som ett måste. Jag älskar att umgås med mina vänner, men om jag under den lilla fritid som jag har bara skulle vilja vara hemma hade folk undrat varför jag är det. Varför jag inte är med i någon förening eller har någon fritidsaktivitet. Det finns ingen tid till att bara vara själv, säger hon och tillägger:

– Så det handlar inte bara om skolan, men samtidigt är den en sådan stor del av ens liv. Det är viktigt att lyssna på oss unga. Det finns så många fördomar om oss, som att vi är för mycket på internet, men man missar hur stor del av skolsystemet som påverkar hur vi mår.

Hade Lovisa Grünfeld själv fått önska hur det i stället skulle vara hade eleverna fått betyg först i senare årskurser.

– Tidigast från sjuan, eller till och med åttan. Innan dess räcker det med att lärarna gör anteckningar som tas upp på utvecklingssamtal, för att tidigt upptäcka om en elev till exempel har svårt i matte.

Hon tror också på att införa ämnesbetyg i stället för kursbetyg.

– Att man får till exempel ett slutligt betyg i svenska i stället för ett för varje kurs. Jag tror att det hade underlättat. Då behöver man inte hela tiden känna sig tvungen att prestera utan har större möjlighet att jobba upp betygen.

Som det ser ut nu menar hon att många är för utmattade för att fortsätta studera efter studenten.

– Ingen jag känner ska läsa vidare. Alla är helt slut och känner att de behöver ett sabbatsår. Det ska jag också ta, säger Lovisa Grünfeld.

– Även om det kan kännas som ett misslyckande om man inte kan plugga vidare, eftersom det också finns en undermedveten stress om att det då blir svårare att få ett bra jobb, tror jag inte att det är bra att börja plugga direkt när man redan är skoltrött.